Svenska.
Does he kiss your eyelids in the morning when you start to raise your head?
And does he sing to you incessantly from the space between your bed and wall?
Does he walk around all day at school with his feet inside your shoes?
Looking down every few steps to pretend he walks with you.
Oh, does he know that place below your neck that is your favorite to be touched
and does he cry through broken sentences like I love you far too much?
Does he lay awake listening to your breath?
Worried you smoke too many cigarettes.
Is he coughing now on a bathroom floor?
For every speck of tile there's a thousand more
you won't ever see but most hold inside yourself eternally
Jag skriver en "lämna mig ifred nu det är slut"-novell till den här.
Jävlar vad uppmuntrande. (Och, förlåt, skitvackert)
.
La la la la
Now if you find yourself falling apart, well I am sure I could steer the great salt lake
They can't see everything on earth with the satellites and the roving drones
Band of horsesoch Sandy. Kan det vara annat än otoligt fantastiskt och vackert?
För patetik är konst och konst är att förstå
Det är svårt att inte gråta när jag tänker på oss två nu
Nån frågade mig häromdagen varför jag tycker om Håkan Hellström. Jag hade inte svaret då, men nu har jag det.
Kolla på det här klippet. Eller lyssna i alla fall.
DÄRFÖR gillar jag Håkan Hellström.
Little darling, it's been a long cold lonely winter
Dags att kolla upp igen. Såhär kan jag inte fortsätta.
Oh, crystal ball, crystal ball, save us all, tell me life is beautiful
Och den här har jag och Borka haft på hjärnan i en vecka. Keane är bra dom.
Godmorgon.
Jag skojade förut. Jag lyssnar på Bob Dylan också.
Man kan höra en cover på den här och tänka "shit vad bra, bättre än originalet typ", men sen så kommer det en sån där speciell stund när man verkligen behöver den här och då inser man det. Kören, basen, hans röst.
Ingen cover slår det här originalet.
God knows - I ain't happy so I want it bad tonight, oh brother can you help me out?
When your sparkle evades your soul I'll be at your side to console
Jag älskar musik som bara lägger sig sådär ovanpå,
som ett plåster över allt man inte orkar med.
"Allt för dom typ", känner jag när jag ser den här videon.
I wanna love you but I’m growing oold!
It's alright, Mr. Maker, he'll be fine
Den här morgnade jag mig till i morse. Det blev en bra dag.
Moonriver, what you do to me?
Hej. Jag skriver. Det äger.
Och The Killers är världens finaste inspiration.
Don't heap this praise on me, I know I don't deserve it.
Det har varit lite torrt på musikfronten de senaste dagarna. Här i bloggen alltså, inte i mitt liv. Men det blir det väl aldrig.
Häromdagen när jag var på väg till skolan från musikhuset, i slask och genomregnade skor, kom den här låten i lurarna. Jag höll helt seriöst på att utnämna den till årets bästa låt. Inte för att jag inte tänkt så om precis alla låtar på deras senaste album redan, men ... Gitarrintrot! Och när basen kommer in. Och så vocalsen! Jag dööööör.
Don't be leaving too soon, can I ask for one more dance?
T-t-t-t-take it out on me, take it out on me
Neej, det här funkar inte. Det finns en kille i min skola som ser ut som honom. Han får ta och sluta med det.