enjulia

Oj, jag ... Började visst gråta alldeles nyss.

Jag kände inte hur det kom, eller när det bröt ut
jag vet inte ens varför

Jag tror jag läste något
som gick in
djupt
även fast jag inte ville det


Då är en så konstig sak

Då - det förflutna, det som varit

(baktiden?)

För det finns alltid där,
som en skugga

men det går aldrig att ändra på,
ta bort
eller se förbi

omöjligt att nånsin riktigt förstå

(Och jag är så lättpåverkad
och anpassningsbar,
att det är läskigt)

Det mullrar vid min dörr.