Feber kan förvirra en människas uppfattning om mängden nödvändiga ord för att berätta någonting.
Hon har gjort det igen. Blivit sjuk alltså. Det började i fredags med konstant nysande och jag vågade knappt göra någonting i helgen i rädsla för att det skulle bryta ut, vilket det gjorde på fredag-måndagnatten. Roligt. Igår var jag hemma. Att vara hemma suger när alla andra är i skolan.
I morse vaknade jag klockan halv sex och kunde inte somna om. Hade legat och yrat hela natten i ett halvvaket tillstånd. Klockan elva hade jag tandläkartid så jag bunkrade upp med näsdukar och satte mig på tåget. Efter att med upprepade sitta-för-sig-själv-och-småfnissa-och-se-allmänt-efterbliven-ut (orsakade av ett sms från Borka som i mitt halvfebriga tillstånd verkade otroligt kul) ha skämt ut mig inför alla i det knäpptysta väntrummet vågade jag mig in till tandreglerarnas residens för att spänna rälsen. Min tandläkare varnade mig för att det kunde göra ont och bli svårt att äta.
Ni som inte har haft tandställning kanske inte förstår allvaret i detta, men jag kan förklara lite basically att 1) tandläkare är utan undantag sadister och 2) de säger aldrig att det ska göra ont. Det gör det alltid. Vad kommer det då att göra när det faktiskt säger att det ska göra det?
När jag kom hem från Haninge efter att ha tagit tandreglerarens råd och ätit inom en timme (mötte Mia på en snabb Nacho De Luxe på Taco Bar) begav jag mig till tåget och åkte sedan hem mot Nynäs. I mitt sällskapssjuka tillstånd verkade det otroligt klokt att åka till skolan även om jag bara skulle hinna till en lektion, som var idrott. Här insåg jag faktiskt att jag inte var tillräckligt frisk även om jag ville det, och tillbringade tiden i cafeterian med Malin och Borka i stället. Jeanette kom och påminde mig om att jag lovat att följa med henne och ta vaccin mot livmoderhalscancer. Jag gjorde det. Vi gick från gymnasiet till centrum. Sen gick vi in på Euro Sko och plågade oss själva med att spana in underbara gladiatorsandaler. Sen gick vi in på Kicks. Där gick vi från sminkhyllan till håravdelningen. Sen tillbaka. Sen in bland nagellacken. Sen gick vi in i nya gallerian. Vi hittade inte där så vi gick snabbt ut igen. Då var det dags att gå till Ungdomsmottagningen och då gjorde vi det. Sen gick jag hem.
Egentligen hade det räckt med att jag skrev "jag har flängt runt en del idag för att jag ville/trodde att jag skulle vara frisk. Jag var tydligen inte det och nu mår jag sämre än igår. I morgon har vi terminsuppspel. Jag ska sjunga. Det ska bli jättekul och känns väldigt passande. Mitt immunförsvar finns verkligen där när jag behöver det."
Zöndaggg
Igår var det dimma, earth hour (som jag nästan glömde och fick påminna mina föräldrar om) och Bond samt E channel med Jeanette.
Idag ska jag bli frisk.
Fredag med Mia och musikalstjärnor från Skellefte
Fredagkväll igen. Sitter i min säng med benen över Mia som ligger och kollar i programmet från Göta Lejons uppsättning av High school musical (jaa, jag var på den och det var töntigt men BRA). Våran kväll har bestått av en blötfotad promenad till Konsum, förtäring av en perfekt kladdkaka med sprutgrädde och gluttande på Let's Dancefinalen.
På skvallerblaskorna på Konsum stod det om Kicki Danielssons nya partner och han var skrämmande lik snubben som spelat huvudrollen i tidigare nämnd musikal, och då var jag tvungen att kolla upp det. Och ser det inte lite ut som att han skickar heta blickar till henne?
Livet är hårt
Jakten efter shortsen lagd på hyllan, objekt ersatt av pyjamasbyxor. Nytt sökande efter ett par hela strumpor inleds.
...
I övrigt ber jag om ursäkt om innehållet i det inlägget gjorde er upprörda ... Jag funderade faktiskt ganska länge på om jag skulle våga skriva storleken så exakt, men tänkte sedan att det är ju faktiskt min blogg, och har länge trott att det bara är mina vänner som läser, så jag gjorde det ändå.
En sak som förvånade mig var att de enda som kommentade otrevligt var folk som inte på något sätt kunde spåras. Intressant. Och hörrni. Om ni undrar vad som fyller ut en E-kupa så kan ni fråga eran NOlärare, för jag har inte så stor koll faktiskt.
Kanske undrar ni varför jag inte exposar dom lite mer "om jag nu har dom". Här vill jag egentligen mest be er tänka lite själva. Det finns bilder där dom syns väldigt tydligt, jag tycker bara inte om tanken på att publicera dom på internet, av skäl som jag tycker är tillräckligt uppenbara för att behöva nämnas.
Harebra!
När sanningen är för hård att ta.
En intensiv kamp mellan sanning och önskan har utförts bland kläderna på mitt golv. Det börjar bli en riktigt fyllig hög som brer ut sig från källan - min skrivbordsstol - och hur jag än rotade i den kunde jag inte finna vad jag letade efter.
Mina svarta Homer Simpsonshorts. Gigantiska, vida, knälånga - fantastiska i övrigt, dom är SPÅRLÖST försvunna och jag kommer att sörja dom i en vecka.
måndagtisdagonsdagtorsdagfredaglördagsöndag OCH SÅ TAR VI DET IGEN :D:D:D:D
Fördjupningsvecka och vår IN MY HEART
Klassen äger. Musikhuset är mysigt. Vi har kul.
En annan sak som bidrog till en bra dag var vädret. Solsken i en fönsterruta på min matta på morgonen inspirerade mig att ta på både vårjacka, vårskor och blommigt. Superhärligt. Att det sen blåste lite kallt gjorde ju inte så mycket.
Vi spelade in till ungefär halv fyra och jag, Johanna och Louisa gick direkt till bussen. (Ååååh, måste bara säga igen hur härligt väder det var! Glad!) Bussen åker förbi Olivias hus. Jag tänker: Hehe Tjollan. Sen kopplar min hjärna att jag ska träffa henne idag. Jag börjar fundera på varför, och kommer snart på att vi ska rida tillsammans. Om ca 20 minuter.
Jag får lite brottom, ringer Björn och berättar situationen, sen springer jag från busshållplatsen. Kommer hem, sliter av mig kläderna och slänger dom lite överallt i huset, drar på mig ridbyxor och går ut och hoppar in i bilen. Detta tog ungefär en kvart.
Det blev en ridtur på en ridväg jag aldrig ridit förut, längre än jag nånsin ridit på Trinny och mycket högre tempo. Med Olivia och Oskar före travade vi en lång sträcka, klättrade både upp och ned, red över broar, passerade hundar och galna löpare i skrikblåa tights och tog till och med ett litet, superjämnt och inte alls hetsigt galoppsprång där i traven. Allt gick superbra. Han är så snäll den hästen. Bäst är vad han är.
Efter ridningen bar det iväg till gymmet med Mia, var där i ungefär en och en halv timme, det blev ganska mycket prat denhär gången. Skönt det med. Och nu sitter jag här, nyduschad med morgonrock och knut i håret. Ska snart käka lite mat innan jag går och lägger mig.
Jag älskar såna här dagar.
NOOOOOOOOOO!
Jag har tappat bort mitt capo.
Blowing in the wind - Lundell, Lindqvist och Bork
Dethär var vad vi gjorde på eftermiddagen förresten. Vi hade ett tre timmars körpass och i slutet av det fick vi välja en låt som vi skulle sätta stämmor på. Dethär var vad jag, Borka och Johanna fick till! Och haha, jag vet att det ser ut som att jag tänker döda gitarren och att min arm typ hänger mig vid två tillfällen, men det få vi ha lite överseende med tycker jag! Heheh :)
Måndag på fördjupningsveckan
Idag var första dagen på fördjupningsveckan. Skoldagen började vid nio i musikhuset, där vi började repa in en ny låt i ensemblen för att spela in i morgon. Hela morgonen gick ensemblegruppen runt och flåsade i takt (vi hade nämligen valt att spela Heaven's on fire) och när vi gick till skolan för lunch vid halv elva var vi en klad grupp musikesteter. Ensemble är roligt. Älskar när man känner sådär att det flowar. Dessutom hade vi fått en röd matta i vårat rum :)
Just nu sitter jag och äter lite bullar som vi fick med oss hem från släktfikat igår. Det + te = fantastiskt. Nu ska jag se på One Tree Hill! Adios :)
Söndag
Bara för att det var ca 500 år sen jag hade flätor!
BHdilemman
Jag sitter här i mjukisar och peppar upp mig för ett varv till gymmet. Har precis letat igenom hela huset efter diverse överkroppsstötdämpning, ett problem som långsamt börjar torna upp sig som ganska stort dilemma i mitt liv.
Såhär va.
- Min BHstorlek finns i princip bara att beställa utomlands ifrån om man inte vill köpa strutformande tantBHar och sy in ca 20 centimeter runt bröstkorgen. Dessa BHar kostar minst dubbelt så mycket som vanliga från H&M och måste dessutom ha frakt = dyrt.
- Jag kan inte springa i bara sportBH, måste antingen ha på mig tre stycken eller ha en vanlig BH under. Eftersom att jag bara har två sportBHar blir det oftast det första alternativet = svettig BH.
- Jag har bara en BH.
Förstår ni mitt problem?
Ett stöd är i alla fall Jeanette, som av någon anledning - slumpmässiga genetiska missbildningar eller möjligtvis att vi ätit något underligt tillsammans när vi var små - sitter i samma situation. Letar efter samma storlek, som tydligen, eftersom att INGEN i det här landet verkar ha den, är helt sjukt ovanlig. Det hade inte varit så konsigt om vi haft 75B. Eller möjligtvis C. Men nä. 70E/F. Tack.
Vi kom fram till att i puberteten, när kroppen utvecklas och alla normala ungar är ute och springer och sportar och rör på sig, då satt vi inne på våra rum och åt godis.
Och vi trodde oss veta att godis inte var farligt ...
Hur fel jag är.
I vilket fall som helst så känns det som om ungefär alla i min omgivning har fått fel bild av mig. För tafatt, för knasig, för ambitiös, för oambitiös, för slackig, för oslackig, bryr sig för mycket, bryr sig för lite ... För knasig, för stel, för lösgjord, vågar för mycket, vågar för lite, död, död, död, fel, fel fel, inte mig. Inte mig! Jag orkar inte gå och anstränga mig för att ge någon rätt bild längre. Jag vill bara vara, vill bara vara och bli sedd precis som jag är. Ska det vara en sån grej liksom?
Igår hade jag utvecklingssamtal. Jag skyllde på pms när jag bröt ihop. Jag vet inte vad det är med mig. För jag känner aldrig att jag ger allt men ändå känns det som om jag gett hela mig när kvittot kommer. Kommer med vinsten och kostnaden. Kommer med ingenting och tar allt.
Och förresten, hur hindrar man tårar utan att bekymrade mammor och pappor och uppgiven lärare ser något? Jävligt förnedrande var det. Och mamma och pappa blev såklart jättebekymrade och skulle prata och kramas efter. Vilket egentligen är världens bästa. Men jag kände att jag skulle behöva be dem om ursäkt, och jag ville bort, bort från alla ursäkter och allt man gör för att någon annan i hopp om att de ska tycka om en, förlåta en, bara radera alla krav och låta en vara den man är och ingen annan.
Så jag sprang hem till Philip. Fanns bara det stället jag klarade av då tror jag. Skämdes när jag sprang genom hans hall röd runt ögonen och efter alldeles för få ord med hans mamma och bekanta som satt i köket och pratade om bröllop och sånt fint. Skäms när jag tänker på det. Men Philip tog in mig på sitt rum, och så satt jag där på hans säng i någon timme och bara. Sa inget tror jag. Grät tror jag. Även om jag knappt minns något. Sen när hjärnan till slut klarnade och jag gick ut i hallen gick jag rakt in i armarna på hans mamma. Hon kom och gav mig en kram bara. Kollade på mig och höll i mina armar. Och det var så skönt. Hon är så fin hans mamma ...
Jag borde skaffa en personlig blogg känner jag. Det funkar inte att ge ut sig såhär på internet tror jag.
Julia.
Jag tror att jag vill iväg. Det skulle vara skönt att göra mars och april någon helt annanstans. Inte nödvändigtvis på en varm strand med blå himmel. Det skulle kunna vara var som helst. Bara man får komma iväg. Tänka på något annat. Uppleva något annat, känna något annat, utveckla annat. Prioritera annat. Fylla sitt liv med annat.
Och jag tror fortfarande att någonstans i världen finns någon som förstår en.
(Avskaffa dåliga hårdagar och youtubespärrar i skolor)
mondaggggg (jag känner energin flöda i mina rubriker)
(Okej, nu lät det som om det var värre än det verkligen var. Jag fick godkänt och alla mvgpoäng, men kunde inte ges mer än G på grund av att jag hade ett VGpoäng för lite. Det känns surt och jag fattar inte riktigt hur det gick ihop, men jag var trött och det var måndag och smile and wave hörrni)
Så det blev en måndag i alla fall. Lite plain sådär.
En grej som hände idag var i alla fall att Mia kom hem. Klockan sju i morse närmare bestämt, och i eftermiddags pratade jag med henne på msn om att träna senare, något hon tjatat om lite sådär ibland via mail från USA (jag gissar att det blev lite för mycket Taco Bell). Vi kom fram till att vi skulle göra det, vi har ju en del att ta ikapp i pratväg, men efter det slutade hon svara. Nu får jag inte tag på henne på varken mobil eller hemtelefon.
Den kvinnan är underlig. Och svår att få tag på. Frågan är om det inte är lättare att få tag på henne när hon är på andra sidan jordklotet.
Jaja, nu ska jag byta om lite snabbt och se om det inte finns något hemligt extramobilnummer som man kan få tag i henne på. TjooooooooOOOOOOOOOOOoooooooooooooooooooOOOOOOOoooo!
Söndagggggggggggggggggggg.
Jag har missade samtal från ett Nynäshamnsnummer jag inte känner igen. Jag kollade upp numret på hitta.se men det var inget namn jag kände igen. Jag hatar sånt här.
För övrigt har det varit en väldigt seg söndag. Skulle ha följt med Louie på hopptävling men när jag vaknade hade jag ont i halsen och var täppt i näsan, och efter ett snabbt halvvaket samtal med mamma bestämde jag mig för att vara hemma och krya på mig idag.
Att krya på sig är nog det tråkigaste som finns. Man kan inte göra någonting. Äta. Lagra energi och irritation som kommer upp av att inte få utlopp för ovanstående. Sitta vid datorn. Där typ inget händer. Vad gör folk på söndagar? Jag hatar när man sitter och väntar på att något kul ska hända utan att det gör det.
Just nu sitter jag och distraheras av en diskussion som pågår ute i arbetsrummet, där mamma suttit och pluggat och sparat ett litet dokument över sitt stora arbete på trettiofem sidor. Min mamma har ganska mycket temperament, och det blir inte bättre av att pappa gått dit för att "hjälpa" henne, men i stället pratar med sträng, kall och beskyllande röst och säger "jag föreslår att du låter mig sitta där".
Jag är en aning irriterad. Jag måste nog härifrån nu.
Lines ever more unclear, not sure I'm even here.
En annan gråmulen eftermiddag, en annan förkylning, en annan hopplöshet.
En annan söndag, en annan måndag knackandes på dörren och en annan känsla av att inte ha någon riktig mening med att gå och lägga sig för att sedan vakna.