enjulia

Sommaren innebär för många bland annat brunbränd hud, något som trots risker enligt vissa är mycket eftersträvansvärt. Jag har alltid haft grymt lätt för att bli brun, och detta såg jag som en stor tillgång, ända tills jag upptäckte att detdär med solbrändhet inte alltid är så roligt...

Vadå inte roligt?

Jadu.

Vi tar idag som exempel.

När jag ställde mig i duschen efter jobb + bebihästridning lade jag märke till en mycket otrevlig förändring i min hudton på fötterna. Jag har fått en liknande på ryggen, en förändring från beige till ljusbrun inom ett begränsat område runt axlarna efter att jag haft brottarlinne timmarna i solen första dagarna när vi började jobba med staketet runt uteridbanan.

Men det är ingen grej, brottarlinnebränna funkar, dethär på fötterna är mycket mer ödesdigert eftersom att det bevisar två saker;

jag har burit flipflops

jag har burit dom tillräckligt länge för att det ska ge spår i hudfärgen

och dessutom, som en liten bonus;

jag kommer nu till synes ha på mig flipflops varje gång jag inte har strumpor eller skor som täcker hela foten

YES!

Idag har jag vaknat, och sen har jag funnits. Det är typ det.

Det vore enkelt att säga att jag inte fattar vart denhär dagen har tagit vägen, men jag vet precis. Jag vet precis vad jag har gjort. Jag har slackat. 

Vaknade i min ena säng klockan sex, låg där ett tag och snoozade tills jag var i någorlunda medvetande att inse att jag inte mådde sådär jättebra. Att jag inte var pigg fastän jag sovit över 13 timmar. (Jo, jag däckade ju i tid med Bolibompa igår) SMSade Jenny och förklarade min hälsosvacka, sen började jag. Började mitt högintensiva slöande.

Dagen har spenderats i mina båda sängar, periodvis, sen här i soffan. Jag har varit utanför dörren två gånger, den ena för att låna en bok som jag inte läste och den andra för att köpa godis.

Jag brukar inte ha såhär slappa dagar all by myself, brukar bli rastlös och springa hem till någon eller gå och träna eller gå ut med hunden, men idag har jag verkligen inte haft ett enda behov att göra något annat än bara ligga här i soffan och glo på One Tree Hill på one-tree-hill-episodes, bläddra i H&Mkatalogen och spela lite gitarr när kroppen lyckats skapa lite energi till sådant atletiskt.

(Ni ser, jag tillät mig till och med att skriva en mening som fyllde ett helt stycke)

Jag antar att det är så det är att vara hard working woman. Då vet man.

Det är när man håller en kamera riktad mot sig, och ens kompis säger "nej Julia, ta inte den bilden, snälla, du kommer tacka mig sen", som man känner sig riktigt vacker.

Jag är sjuk i huvudet. Jag tror att jag är going mad. Jag sover inte hela nätter. Jag kan inte somna, sen vaknar jag vid fem, och vid sju, och sen sover jag till klockan två. Det är inte sådär asbra.

Idag har jag hostat svininfluensabaciller och skapat musik på min Catalina. Sen träffade jag Johanna på Coop och jag försökte chöpa lite c-vitaminsinnehållande varor för att friska till mig men Borkens man ville inte hjälpa mig med det och då kände jag att då kunde det ju kvitta. Sen vart det godis och Wedding Crashers och sen sprang min kvinna Johanna ifrån mig och nu sitter jag här alldeles ensam och lonely och lyssnar på något så otroligt spännande som Sugarplum Fairy.

Jag skulle gärna vilja känna att jag kan sitta still. Varför gör jag inte det? Det kind of suger. Jag har varit hoppig hela dagen (jag inser själv hur jobbig jag måste vara när jag är det), men inte kunnat träna, vilket resulterar i att jag klättrar på väggarna. Jag hade så tråkigt att jag städade. (Dramatisk paus)

I min städning hittade jag ett fynd från länge svunna tider, nämligen mössan i vilken jag bodde i i fyran. Min mormor har stickat den efter något pösigt mönster i ett flerfärgat garn, inte glömt tofsen där bak såklart och om den var high fashion då är det inget mot vad den är nu. 

Jag hade såklart på mig den under mina resterande äventyr.

Igår blev en bra dag trots allt, jag drog ned i hamnen med Mohamed och Filippa för att kolla på Louisa, Zacke, Therese och Rickard som spelade på scenen vid hamnbodarna. Dom var duktiaa och efteråt gick jag, Louisa och Mohamed och åt pizza. Jag fick smaka kebab av Mohamed också, för första gången i mitt liv. Skitspännande.

Efter det gick jag och Lou hem till henne och kollade på Bring it on och sov över, lite nostalgiskt sådär. Sjukt att se en sån film nu, jag tyckte att alla var så coola i den bara för några år sen, och jag var jättekär i Cliff, men nu var den typ inte alls så effektfull. Har väl blivit lite petig. Kirsten Dunst är så snygg att man dör i alla fall.

Jag är sjuk förresten.

Jag tror att det är svininfluensan.

Det går inte så bra för mig att skriva, för min hund har somnat med huvudet i min vänstra hand och jag har inte hjärta att  ta bort den. Dethär får räcka.

Jag sitter i mitt rum med mina rislampor tända, det är ganska städat men ändå inte sterilt (som om det nånsin blir det, jag menar det är mitt rum) och jag känner dendär känslan som infinner sig strax innan jag sätter mig och skriver något i stil med att jag har blivit gammal eller konstig eller feg eller att jag är nöjd med mitt liv

MARCUS KOM HEM jag behöver dig här på alla sätt.