Vilken är DIN dolmiodag?
Förresten så är Mia min fru. Jag fick överleva anorexilooken när jag drack ett glas vatten till lunchen i matsalen, karma visste ju att jag hade planer att äta och hon hade hotat mig med att jag skulle vara tvungen att äta två luncher om jag bröt vårat lunchlöfte. Efter att sista lektionen slutat klockan 12.20 ...
(jaa. 12.20. Det är nästan inte roligt hur tidigt det är. Dessutom har Jobe varit snäll och lagt in min individuella lektion klockan 15 senare på eftermiddagen. Alldeles fantastiskt vad välpassande. Jag vill nästan gråta av lycka, men förutom det lägga in fler lektioner. Nån som har en crash-bar lektion mellan 12.20 och 15 på onsdagar? ...)
... mötte jag upp henne och vi inhandlade pesto, köttfärs och basilikasås. Sen lagade vi typ ett helt paket pasta. Och åt upp det. Och eftersom att det är jag och Mia så hade vi köpt kladdkaka och vispgrädde också. Som vi åt upp. Sen kokade vi en liter te. Och drack upp den.
Efter det damp vi ned i min säng, skavfötters om fötterna nu kan skava i en hundrasextiosäng. Hon började hålla på med min dator, gjorde en låtlista, och jag störde henne lite genom att sätta mig på hennes rygg. Hon tyckte att det var skönt så jag flyttade mig. Då började jag köra mammas vibrerande massagegrej (nej, inte en sån ...) under hennes fötter. Det tyckte hon också var skönt, så jag slutade.
Hon satte igång nån R&B och ville att jag skulle förstå vad hon menade med att den lät som om sångaren hade sex. Jag somnade i stället. Resten av vårat umgänge sov jag och hon låg i andra änden av sängen och gjorde låtlistor åt mig.
Och det är inte misslyckat. Det är såhär vi umgås.
Kommer aldrig glömma den dagen för något år sedan när jag lovat att vara med min boyfriend en kväll, och han kom hem till mig för att finna mig och Mia nedgosade under samma täcke, sovandes i min säng.
Det är såhär vi gör. Vi älskar varandra.
Oh Jaqueline, I know
Jag tröttnade på min blogg så jag gjorde om den. Resultatet blev otroligt nytänkande - en färgexplusion i originell gråskala. Och Georgia. Jag och Georgia har ett stormigt on-and-offörhållande men nu ska vi se om det kan hålla lite längre.
Whatevah. Sitter i matrummet med altandörren öppen. Det är kolsvart ute men man hör fortfarande syrsor. Jag har tänt värmeljus. Och lyssnar på Jaqueline med The Coral.
Pratar med Karin på msn. Hon flyttar hem i september. Flyttar hem med hela storasyster-heten, för sista gången antagligen och bara för ett kort tag, men ändå. Jag är lite naiv och lillasysterig kanske men jag får visioner av att vi ska sitta i hennes rum när det höststormar utanför fönstret och spela TVspel på hennes TV, spela gitarr tillsammans och sjunga stämmor i vardagsrummet och att jag ska prata med henne om skolan och om hennes jobb och om våra liv. Och kanske hyra film ibland och vara lite systrar sådär som vi aldrig riktigt varit för att jag alltid har varit så liten och dum när hon bott hemma innan.
Sen ska jag måla om mitt rum och hänga upp mina gitarrer på väggen. Inte att förglömma.
Fast just nu känns själva gitarrerna och musiken som en ganska jobbig grej för jag failade sönder på ensemblen igår, sånt får mig att vilja sluta hålla på med musik över huvud taget och bara åka till Norrland och gömma mig där tills alla glömt mig här. Min tröst är att jag aldrig sagt att jag är bra på något i alla fall. Jag sökte in på sång. Jag är ingen musiker. Amen.
Nu ska jag fortsätta min mindfulness här och sen ska jag släcka ljusen och gå och lägga mig. Fast först ska jag krama min mamma för hon är söt. Au revoir!
Skoluniform vore najs när jag tänker efter.
Jag har sjungit konstant sen jag vaknade, mycket charmigt att vakna till liv och starta dagen till en morgontrött, hes version av sin egen röst ekandes mellan väggarna. Det är verkligen så den låter. Morgontrött. Grymt vig har den blivit i alla fall. Av någon anledning.
Aja. Nu ska jag begå garderobssjälvmordet och försöka hitta något att på mig trots allt.
det är snart september och
Konstig i huvet
Men aa.
Hyperaktiv har jag varit idag, så går det när man sover nio timmar. Sovmorgon till halv elva och sen kör, vilket inte kändes sådär jättebra först. Sjunga innan man knappt pratat är ju inte sådär skitroligt jämt. Men det var det! Våran nya sånglärare var mucho bra. Det släppte verkligen och resten av dagen gick jag och mina klasskompisar och sjöng på en gospelversion av With a Little Help From My Friends.
Sen runt sista lektionen blev folk oense och då blev jag skittrött och ville bara hem, så jag tog bussen till centrum. Nu har jag spenderat de senaste två timmarna sittandes på olika ställen i huset med gitarren, har spelat Kom för den kändes så skön i huvudet och sen har jag sjungit jättehögt och jättemycket och sånt.
Och sen så hittade jag en påse ostbågar i skafferiet. Öppnad, så att bågarna var sådär perfekta och sega och underbara. Det gjorde helt på riktigt min dag. Sånt händer sällan i dethär huset.
Nu ska jag lägga mig i min säng med mina två täcken och femton kuddar och sova.
Johanna och Torgny Melins gör min kväll
Varför jag kom att tänka på det just nu?
Johanna skickade just en Spotifylänk till mig. Med Kom Igen Lena. Som dansband. Hur fantastiskt är inte det?
Nu kommer alla som läser dethär tro att jag gillar dansband på riktigt. Vilket jag visserligen gör, men på ett mycket roat stadie. Det kan göra en hel kväll för mig att ha Det hon vill ha på hjärnan, så länge jag kan vara säker på att det stör andra mer än mig. Detta görs exempelvis genom hög, entusiastisk sång, gärna med tillhörande dans, iscensatt på ett ställe där många människor hör, som till exempel i en mataffär eller i gymnasiekorridoren.
Jag tror att denna slags humor, som jag inte är ensam att ha i dethär bloggänget, kan vara grunden till ryktet om esteternas mentala ohälsa.
Och omusikalitet.
I vilket fall som helst. Som jag sa till Johanna, dansband är för mig perfekt musik på samma sätt som perfekt TV är Ernst Kirchsteiger ätandes ost i Lummelundagrottorna. Det är så fantastiskt att man inte vill häda perfektionen genom att avslöja att det egentligen är övermättat med ironi.
I vilket fall som helst ska jag nog sova nu. Jag är faktiskt trött, vilket är en ovanlighet. Det är inte lätt att vara mig. Godnatt!
Jag skriver om hur det var i skolan sen.
Därför teet. Tein ska ju göra en pigg. Sägs det.
Jag vill ändå sova.
Nu ska jag göra mig i ordning och dra till coop och möta Johanna och Louisa. Extrapris på godis tydligen. Sen ska vi sova hos Lou. Jag ska ha på mig en stor vit t-shirt och sätta upp allt håret i en knut och så ska vi mysa och jag ska se till att vi har massagetåg. Hejdå.
"Poooooore some moooooore!"
Här vill jag ha en talande, dramatisk paus för att ge er tid att läsa mellan raderna. (För er som har svårt för det abstrakta, tänk känslan som ofta infinner sig strax innan man dunkar huvudet riktigt hårt i väggen)
Bra.
Jag har legat och halvvaknat av och till hela natten, vilket är väldigt roligt och fantastiskt och har gett mig ett väldigt fräscht och hälsosamt utseende. Sådär härligt grön-grå hudton. Alltid fint.
Igår hade jag, Lisa och Jeanette avskedsmiddag till friheten med en burk Dolmio och hallonpaj. Det var en mycket fridfull upplevelse kan jag tala om, det höll nog Lisas familj med om. (Pisa vågade knappt lämna köket efter att vi fått igång spisen, och något som jag inte förstår är varför Björne alltid verkar få väldigt bråttom ut så fort jag och Jeanette besöker Lisa)
Äe.
Just det. Lisa skrev något med bläck på min hand igår och jag har fortfarande inte lyckats tyda exakt vad, ett enkelt antagande är att jag bör försöka skrubba bort det innan mina betygssättande lärare får chansen att göra det före mig.
Sen ska jag lyssna på Boogie Shoes, sätta upp håret och sen är det skola. (Det tog emot att skriva detdär)
How we gonna pay how we gonna pay how we gonna pay LAST YEARS REEEEENT
Alltså, haha, va? Min blogg har tydligen hamnat med i nån slags tävling, som inte jag anmält den till. Tjejen som har denhär tävlingen har tydligen fått en anmälan från en person som skrivit att dethär är dens blogg, det måste varit nån som skrivit fel, eller?
Sjukt. Fattar inte ens grejen med att tävla med bloggar, okej om man skriver för att få läsare om man tycker att det är roligt, men jag skriver ju faktiskt bara för mig själv och blir ibland rädd när jag tänker på att andra läser.
Ville bara klara ut det. Det är inte jag som har anmält mig till den tävlingen. Hoppas att den som skrev fel adress i detdär inlägget ser det och skriver rätt, så att den får vara med i tävlingen i alla fall. Nu ska jag fortsätta lyssna på RENT-soundtracket och snacka om Henrik med Olivia. Hehe.
"Mamma. Gå ut, och stäng dörren efter dig"
Efter någon halv minuts rytmiska rörelser med köksföremålet viftandes under min uppsyn framför hon något snabbt meddelande angående lunchen.
Jag tror att jag lägger till en detalj till mitt nya rum.
Ett lås.
Planer och visioner
Jag sitter i mitt rum. Jag ska göra om här inne. Jag ska ha en fondvägg och mot mitten av samma vägglångsida ska jag ha en stor säng och där ska jag ha som en oas när jag behöver andas. Jag ska ha stora mörka kuddar lutade mot sänggaveln i mörkt trä och ett överkast i något bomullstyg.
Sen ska jag nog måla mitt skrivbord svart. Det enda som ska stå framme på mitt svarta skrivbord ska vara min röda laptop och den ska spela bra musik 24/7. Sådär på lagom hög volym och så ska jag gömma högtalarna lite överallt i rummet så att musiken finns överallt. Nåt annat som jag ska gömma överallt är små lampor. Jag ska aldrig mer använda min stela taklampa utan jag ska ta tema på Hörups milda sken och bara dubbla det med tio och placera ut överallt. Mitt rum ska vara ett såntdär rum som inte berörs av att det är november och regnet rinner längst fönstret.
Jag ska byta ut dom fula bärnstensfärgade handtagen på mina garderober och måla dörrarna med sånhär svart färg som man kan skriva på med kalkkritor. Där jag ska rita och skriva ned viktiga anteckningar och visa ord från mina fantastiska vänner. I garderoberna ska jag måla över den 70-talsgröna färgen med vitt och svart och köpa några set med likadana, svarta galgar. Där ska alla mina plagg ha en plats, skorna ska vara instoppade i olika fack och jag ska aldrig nånsin i panik springa mellan tvättstugan och garderoben.
Jag ska slänga ut min soffa (förlåt, du har varit en trogen vän) så jag får lite plats över till nån skitsnygg växt. Den ska inte dö även om den är min och ovanför den ska jag hänga min gitarr och basen. Sen bredvid, ovanför skrivbordet, ska jag ha en jättestor ram där jag ska klistra in en massa svartvita bilder från bra dagar.
Fast först måste jag städa ...
Not one speck will remain
"Det gör inget om ni blir blöta, det är varmt!" Så vi stod där i shorts och t-shirts och skummade sönder med borstar och vattenslang. Det hade kunnat vara komiskt om man haft tid att tänka på det sättet.
Jag har träningsvärk idag. Jag känner att jag får ut mycket av detdär gymmet.
På tal om gymmet så sa mamma att jag hade sexig mage idag. Sexig. Ska mammor säga sånt? Nej. "Otroligt", svarade jag. Då skrattade hon åt min ryggbränna. Jag känner att anledningen till att underkläder bara brukade vara min ensam-hemmaoutfit börjar framgå.
Jag är rastlös och väntar på ett telefonsamtalllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllll som aldrig kommer duscha färdigt då.
Kan inte Death cab komma med ett nytt album snart förresten jag är trött på att lyssna sönder mönstret i hur Jason McGerr slår dubbelslag på baskaggen i Soul Meets Body. (2-5-3-5-3-5-3-5-3-5-3-5-3-5-3-5-3-5-3-5, det är typ terapi. Frågan är varför)
Haha google översättaren förresten. Är den inte fantastisk.
Det är sånthär man sätter sig och skriver en fredageftermiddag när man blir tokig
och jag blir tokig på att jag har så mycket jag vill, men så lite här att uppfylla det. jag blir tokig på att jag så tydligt ser vart jag ska men inte kan springa dit än, tokig på att jag ibland vill vara vartsomhelst förutom här. jag blir tokig på att jag varje dag träffar folk som tror att dom kan påverka mitt liv och hur jag ser på saker, som tror att dom kan få mig att ändra mig, spräcka min självbild, få mig på rygg, när jag HAR KOLL, i keep a close watch on this heart of mine, du tar mig inte, du påverkar mig inte, du fäller mig inte. tomma ord och värdelösa försvar i all ära men vissa saker man är med om får en att ändra sin syn på hur mycket man är redo att ge ut sig själv. just nu är jag långt ifrån att med båda fötterna i marken ge bort något till någon över huvud taget.
jag har varit ur balans men efter att något nått sitt värsta börjar allting alltid ändras. och man lär av varje misstag, vissa gånger lär man sig att bry sig, andra gånger att rycka på axlarna.
värderingar ändras, men jag har ägnat så mycket tid på sistone åt att göra fel att jag glömt hur det känns att göra rätt.
det enda rådet jag alltid kommer att ta med mig kommer från e-channel.
umgås med de som framhäver det bästa av dig. var med såna som vill se dig lyckas. avge inga löften men ge dom allt dom förtjänar.
och tjejer, ni är den bästa delen av mig. tack för det.
"Men du är väl typ alltid det"
DOM HAR TAGIT BORT BOB DYLAN FRÅN SPOTIFY!
Mymymymymy boogie shoes
Hört i samma rum: Husse har köpt EN LITER shampoo!
Mina skarpa föräldrar
Jag har Luke Pritchard som bakgrundsbild på datorn.
Mamma: Ååh är det du?
Pappa: Men mamma. Det är ju Bob Dylan!
Jag tror helt enkelt inte att jag ska säga nånting.
Scenario från gårdagens kväll med Olivia Andersson Hjelm
Lyriskt fnittrande, frenetiskt viftandes med filmen - och säger "alltså Julia, dethär är seriöst min favoritfilm i hela världen!"
Vad gör du?
(Och Jeanette och Lisa, ni är kanske dom enda som kan se humorn i dethär. Ni andra kan ju alltid låtsas)
RRRRRRRRRRRRRRRRRRRRING RRRRRRRRRRRRRRRRRRRING
Hemtelefonen.
Hemtelefonen.
Hemtelefonen.
Kan dom inte ge upp?
Hemtelefonen.
Hemtelefonen.
Mamma eller pappa får svara.
Hemtelefonen.
Svara då för ... !!!
Hemtelefonen.
Hemtelefonen ... HERREGUD - "Lindqvist?"
Sen är det antingen
a) en försäljare
b) någon som vill ha hjälp med något så man måste släpa sig upp ur sitt härliga ide och nej.
När jag blir stor ska jag inte ha någon hemtelefon.
Detdär ska jag vidareutveckla.
Varför går det alltid åt en och en halv hushållspappersrulle när jag ska laga mat?
Svar: För att jag helt enkelt är gourmetmatlagning personifierad.