enjulia

Jag kan inte lyssna på Transatlanticism utan att få dendär jättestarka ganska jobbiga känslan som säger Mia jag saknar dig.

Jag hade knappt sovit natten innan. Jag började åtta. Jomen det står ju på schemat. Jag släpar mig upp till tio i sju. Jag blir klar till tjugo i åtta. Jag hinner med bussen som kommer fram i tid. Jag kommer in i musikhuset.

"Men ni skulle ju till musikskolan"

Jag är verkligen inte den mest tursamma just nu.

Jag målar om väggarna i mitt rum just nu, något som fått kräva en hel del tillfälliga omstruktureringar i inredningen. I en liten härlig ö i mitten av rummet har säng, skrivbord, sideboard, hylla och diverse högar placerats provisoriskt tills de kan ställas tillbaka i sina ursprungliga positioner vid väggarna då de slutat kleta vit färg.

Dethär med provisoriska lösningar innebär ofta spännande överraskningar. Sängen har blivit till en avlastningsyta (värre än vanligt) och när jag nu försöker röja lite inför den kommande nattssömnen hittar jag en tvärkul blandning av föremål som inte bör anses höra hemma i en säng, såsom en hammare, en nagelborste, en sten, diverse väggpluggar, ett uppstoppat lamahuvud (nästan) samt kläder i varianter från sportBHar till morgonrockar.

Provisoriska lösningar ja. Spännande.

Ååååååååååååååååååååh jag lyssnar på Strawberry Swing och har världens känsla och det är så jeklarns bra och skönt och bäst för mig just nu. TACK!