enjulia

Jag pratade med Jeanette nyss.

"Olivia har en ny grej som hon gör. Så fort hon får tag i någon av mina skolböcker har hon ett namn som hon skriver, inringat i ett hjärta. Och det är liksom inte så att hon bara skriver det lite slarvigt; det är skrivet med skrivstil, omsorgsfullt. I ALLA mina böcker. Gissa vilket namn"

Henrik?

"Alltså, det är inte en person som jag tror att du skulle tippa på ..."

Jag och Jeanette diskuterar i telefon en gammal klappramsa som vi brukade köra på mellanstadiet.

Jeanette - konfunderad: Alltså... "Ändan upp och ned". Vad betyder det?
Jag: Jadu Jeanette ...
Jeanette: Jamen. Är det typ... När man är såhär ... När skithålet pekar rakt upp mot himlen?

Jag är tyst i ett ögonblick, börjar sedan asgarva.

Jeanette: Jamen seriöst! Det borde det ju vara! Vaad?
Jag: ... Jag har aldrig tänkt mig just ändtarmsöppningen som ett föremål som "pekar" på saker.
Jeanette - upprörd och en aning förorättad: ... Du borde vidga dina vyer mera, Julia!
Jag - muttrar: Jag vill inte att du ska vidga mina vyer ...
Jeanette: Jag vill inte vidga dina vyer.

Våran slutsats i efterhand; samtal kan ta intressanta svängar när ingen av de deltagande parterna är särskilt närvarande i dem.

Jeanette: Alltså ... Jag tror att det är något fel på honom. För det MÅSTE ju vara nåt fel på honom. Nåt måste ju vara ... kört.

Jag har många gånger tänkt på hur roligt man skulle kunna ha åt telefonförsäljare. Människor som frivilligt, på egen risk invaderar på ens privata sfär, mot ens vilja ... Kan man få ett bättre tillfälle att driva med någon?

Jag har dock varit alldeles för väluppfostrad för att någonsin skratta en telefonförsäljare rakt i ansiktet, något som ändrades idag när telefonen ringde mitt uppe i mitt "pluggande".

En tjejröst: Hej jag ringer från blablabla och undrar om Bruno är hemma?
Jag: Ööh, nää, han är på jobbet.
Tjejen: Okej, är det frun eller dottern jag pratar med?
Jag: Dottern.
Tjejen: Okej, men det är så att vi skulle vilja donera Bruno ett par herrkalsonger...

... varpå jag börjar fnissa, för att sedan brista ut i asgarv när jag tänker på vad jag håller på med, och på hur tjejen i luren måste reagera. Jag minns inte något mer av samtalet men utgår ifrån att den här tjejen lade på utan att säga hejdå.

Då har man blivit yrkeskränkare också.

Och herrkalsongskränkare. He. He.

Julia och Louie går bland bakelserna på Kvantum.

Julia: Haha, Kanelknut x)
Louisa: Vaniljknut.
Julia: Haha! Vaniljknut x)
Louisa: ... Hah.. ah..
Julia: HAHA! Blåbärsknut! xD
Louisa: ...

Philip: Jahaa, jag trodde du menade Götebro!

Philip kommer på sig och börjar asgarva.

Philip: Neej, hahahahahaha! (Förnuftig) Jag menar Öreborg.

Textkommunikation. Fick precis tillbaka ett arbete, blev nöjd med betyget :)

Det är ambitiös anda här.

Jeanette läser innantill ur Dagens Nyheter: Hundratals ... andas... Fettsyra?
Olivia: Fest-YRA Jeanette!

Nu under de här gråa januaridagarna som Gud helt verkar ha glömt bort är det viktigt att hålla modet uppe.

Detta kan man göra till exempel genom att tänka tillbaka på härliga sommarminnen. Eller hur, Olivia?


Sommarminnen från Knappelskär:

Olivia: Julia, kan du följa med mig till dasset?
Julia: Okeej.

Olivia är på dasset:

Olivia: Julia, vad gör du?
Julia: Hehe. Inget.
Olivia: Julia, du sätter väl inte på haspen!?
Olivia: Julia? ... Hallå?

I Haninge köpcentrum; Olivia och Jeanette bläddrar bland t-shirts. De hittar en med ett ganska rörigt tryck. Mitt på tröjan står trycket "all I need".

Olivia: Står det Olivia?

Julia, Olivia och Jeanette på tåget:

Julia: Undrar om det finns en val som är lika bred som den här vagnen!!!

En eftertänksam debatt inleds. Efter ett tag:

Olivia - garvandes pga mycket dålig humor: Alltså, haha, tänk om såhär universum egentligen är en val! Att vi är i en valmage! Att vi liksom bor där och har våra hus och allt...

Jeanette - konfunderad: Men ... Finns det så stora valar?

Haha förresten. När vi går igenom synonymer:

Johanna: Haha! Kolvar och pistånger!

Olivia: Hejhejhej jag är bara fjorton år, kom och se på mig, kom och ta på mig! Hejhejhej jag är bara fjorton år kom och se på mig, kom och ta på mig, hejhejhej jag är bara fjorton år, kom och se på mig, kom och ta på mig! Hejhejhej...

Jeanette: Olivia, jag vill avliva dig.

Förresten, idag skulle Louisa och jag köpa choklad i cafeterian.

Louisa, artigt till damen i kafeterian: En Daim och en Mars, tack.
Julia, road: Hehe. Jag tänkte precis Oh, båda är planeter!
Louisa, också road: Okeeej
Julia, belåtet: Sen tänkte jag "Nej just det, Mars är en stjärna"

Det stod naturare bakom oss i kön. Jag tror att dom hörde.