enjulia

"Stämningen är sövande. Kinder ligger lutade mot bänkskivorna och från olika håll i klassrummet hörs små snarkningar. Matematikläraren, en kalhövdad man i sina bästa år och en typisk "magister", står framme vid whiteboarden och försöker banka in principer inom bråk i den frånvarande klass 7bs skallar.

En blick över havet av sovande huvuden får magistern att tystna och släppa whiteboardpennan på katedern. Han börjar sakta gå runt mellan bänkarna i klassrummet, som för att vänta in någon slags reaktion. Ingen reagerar. Magistern stannar upp när han åter igen nått sin talarplats och börjar sakta skrynkla ihop ett tomt papper som han plockat från någon av elevernas bänkar medan han fortsätter sin genomgång, nu något trevande och kontaktsökande, men avbryter sig snart med skarp stämma.

"Men ni skulle inte upptäcka om jag började äta papper"

Magistern stoppar in det hopskrynklade papperet i munnen och börjar demonstrativt tugga. Klassen vaknar ur sin slummer och lyfter förvirrat blickarna upp mot den lille mannen som står framme vid katedern och tuggar papper.

Även om denne magisters mattelektioner inte var särskilt intressanta så skrattar vi ännu gott åt incidenten med pappret.

Det var det roligaste minnet från alla hans lektioner."


Bildanalys
Det här var det senaste vi höll på med, jag överanalyserade en bild i H&Ms vårkampanj.

"Bilden jag valt är en del av H&M:s vårkampanj och reklam för H&M Magazine.

Bilden föreställer en kvinna iklädd en färgglad tunika som står på en strand, framför öppen horisont. Hennes ansiktsuttryck är avslappnat och håret rufsigt på det sätt det blir efter en dags badande i saltvatten. Ögonen är tydligt markerade med kajal men i övrigt är sminkningen sval och avslappnad.

Tunikan kvinnan bär är vid och ledig. Väven är klargul med blommor och tropiska fåglar på, en kontrast till den bleka bakgrunden. Tillsammans med en vågad mängd armband på ena armen blir outfiten inspirerande och uppiggande, antagligen ett mycket vinnande koncept för reklam i nordiska länder under det gråare vinterhalvåret.

Modellen håller en ganska speciell pose, med armarna ovanför huvudet och kroppen liksom vikt. Denna pose är antagligen vald för att visa upp tunikan och armbanden på mest fördelaktiga sätt, men kanske också för att ge ett avslappnat intryck, det ser liksom ut som om hon ligger på rygg fastän hon står.

Bilden är klippt efter halva modellens övre arm, vilket kan bero på att fotografen inte vill dra alltför mycket uppmärksamhet åt det faktum att hon har armen ovanpå huvudet, vilket då kan tyckas vara en aning konstigt och dra uppmärksamhet och tanke till annat än själva kläderna.

Kvinnans står precis framför kameran, nära det gyllene snittet på höger sida. Jag tror att denna placering beror på att man inte vill dra all fokus till själva modellen, utan även en del till stranden hon befinner sig på. Bilden är fotograferad rakt framifrån och modellen kollar rakt in i kameran, vilket ger känslan av att man faktiskt befinner sig på stranden med henne. 

Eftersom att andra bilder i samma bildserie som denna också de är fotograferade på en strand, men verkar tagna ur helt andra vinklar och också har modellen ett par meter in i bilden utgår jag ifrån att fotograferingen ägde rum på en riktig strand och inte i en studio med kulisser.

På de andra bilderna har stranden dock mer klara färger, både havet och himlen har en djupt turkos färg på dem, vilket får mig att anta att denna bild blivit ganska mycket redigerad i efterhand.

Bildredigeraren verkar ha ökat ljusstyrkan och gjort färgerna svalare, så även om bilden helt klart är tagen i sommartid ger den intryck av att det är ganska svalt, kanske även en aning blåsigt då vinden tycks rycka tag i den stora tunikan. Himlens turkosa färg är bortredigerad och ersatt med vitt, som också det ger ett ljummare intryck.

Jag tror att den här bilden är menad att tilltala trötta svenskar som efter en kall vinter iklädda uggs och stora, bylsiga halsdukar längtar ut till ljusa, fina platser och lediga, vackra kläder, och som efter ett halvår med slitet hår och tjocka lager concealer över de mörka ringarna under ögonen längtar efter att släppa ut de trötta hästsvansarna och övergå till en mer naturlig sminkning."


Nu orkar jag inte klistra in mer, och antagligen är detta mer än tillräckligt. Japp. Detta håller man på med på textkommunikation.

Det är vår ute. Massa löv och blommor och blå himmel överallt vart man än kommer och så svarta moln ibland men dom tar inte över hela himlen och det är SÅ HIMLA SKÖNT. Om jag ska ta hit någon kompis utomlands ifrån någongång ska jag be den komma i maj.

Jag har haft panik över skolan under en längre tid nu. Men vet ni? Jag tror att det håller på att lösa upp sig nu. Det känns så himla bra. Efter ett större anal veckor i totalt handikapp på utförandefronten lyckades jag ta tag i detdär nedrans historiaarbetet ordentligt idag, satt kvar i biblioteket tills jag började känna nackont. Insåg att jag antagligen suttit - ordligen - med näsan i böckerna. Var helt snurrig i huvudet när jag gick därifrån och märkte knappt när jag blev nedsprungen och sönderkramad av Mohamed i skåphallen, som jag trodde var tom. Men det var bra ändå. 

Känns så himla bra när man äntligen blir lite inspirerad till att göra något man länge har försökt undvika.

Så kom man hem, och sen dess har jag hunnit med en himla massa nödvändiga saker. Jag har suttit på trappan till uteplatsen och kollat på Jackie som sprang runt och lekte i trädgården bland alla blommor och vita körsbärsträd. Jag har fått tillfredsställa mitt plötsliga behov av att lyssna på The Shins. Jag har rotat under min säng och hittat en skolkatalog som inte tillhör mig och blivit påsprungen av en spindel som jag trodde att jag tillintetgjorde häromkvällen. "Jaså där är du", sa jag och mosade den under förlängningssladdsuttaget. Wonderwoman. Snart kommer Jeanette och vi ska glo på Desperate Housewivesboxen, som vi bestämt oss för att beta igenom. Och vi ska köpa chips. Jag har inte alls ångest över att jag nästan helt slutat träna. Nejrå.

Aja. Det är vackert väder och vår och snart sommar och jag har inte längre massa plugg som tynger ned mig. Och jag fick preliminärt 21/26 poäng på första delen av nationella matteproven. Ett prov kvar och jag har redan G, inte många poäng kvar till VG och övningsproven går bra.

Nu ska jag lyssna på Australia fram tills Jeanette kommer. Och gå på toa.

Julia: Bla bla hybriddjur! Typ snigelkott, grisbjörn..
Olivia: Grisbjörn finns ju. Eller nej förresten, det var ju grizzlybjörn...

Det är onsdag kväll och jag har varit hemma idag. Min kära pappa kände sig tydligen otroligt listig när han misstänkte att jag var hemma för att sitta vid datorn hela dagen (inte alls av illamåendet eller magontet som jag sa) så han tog med sig modemet till jobbet. Självklart var man för stolt för att försöka övertyga honom om att han hade fel. Inget internet betyder inget Spotify, vilket betyder grym torka på musik. Faktiskt. Det känns som om jag upptäckt 75% av musiken jag lyssnar på nu för tiden sedan Limewire slutade fungera.

Så idag var ... Ja. Halva dagen satt jag nedbäddad under fem täcken med en kopp te och såg på En Geishas Memoarer. Resten av dagen gick jag fram och tillbaka mellan datorn, där det fanns varken internet eller musik, och köket, där det fanns ett brett utbud av både knäckebröd och utgången mjölk.

Sen blev jag så desperat att jag städade.

Jag tror att det talar för hela dagen egentligen. Jag ska aldrig mer vara hemma.

Skriksjunga med i Strimmor
fast tyst