enjulia

Det är tisdag kväll, jag sitter i mitt ganska nedsläckta ganska stökiga rum, i sängen på mörkgrå lakan lutad mot väggen och funderar på om det inte vore skönt att bli ytlig.

Okej, sådär skrev jag bara för att få en stark inledning. Ytlig är fel ord. Ytlig ger fel accociationer. Jag ska försöka förklara.

Sådär härligt tanklöst ytlig, fixa håret på det där enkla sättet som man läst i VeckoRevyn som man blivit så van vid att det går snabbare än en enkel hårbortsning. Sminka sig noggrannt men med få medel - det är inte mycket som behövs med den noggranna hudvård och sömntillsyn man har skaffat sig. Och - bära det senaste. Allt som i ett intresse snarare än som obsession, man KAN faktiskt gå osminkad om man vill nuförtiden, och man är aldrig jobbigt modemedveten såklart, bara precisionsfritt intresserad. 

Och att man lägger ned timmar och hundratals kronor på modemagasin varje månad är ju enbart för att det är roligt. Att man lever livet mellan två sidor i Cosmopolitan är ju inte en så sjuk grej egentligen, Cosmopolitan skriver mycket om självförtroende och att ha en hälsosam relation till sig själv. De tar också upp mycket om det sociala livet, inga riktlinjer eller måsten, bara tips. Man har insett vilket härligt ljud som uppstår när man drar med fingrarna på varsin sida av bladet då man bläddrar från uppslaget med Din Stylist till Stjärnsprakande Solglasögon. Råden läser man med brinnande entusiasm och funderar lite frånvarande över om Kicks kanske kan ha något som liknar "Den nya wayfarern". 

I affärerna är man som en oljad blixt. Inget taggar än mer än det milda skrap -och klickljudet då man snabbt men mycket noggrant öppnar benor i galgraderna och synar plaggen. Där någonstans finns det - fyndet. Och BikBok har ett underligt sortiment i år. De lyckas alltid sticka ut från de andra affärerna, på gott och ont. Den här tröjan kanske det skulle kunna bli något av, fast neej, sömmen där var lite tvåtusensex.

Och hur går det med kärleken då? Jotack bra, jag är singel. Alla inslag om självförtroende och om att vara lycklig singel har haft sin verkan och man är lycklig as ever. Man måste ta vara på alla fördelar situationen, det har man nog läst. Och ensam behöver inte vara ledsen.

Ensam behöver inte vara ledsen. Ensam behöver inte vara ledsen. Ensambehöverintevaraledsen. ENSAM BEHÖVER INTE VARA LEDSEN.

Neej, inte så. Alls. Faktiskt. Inte freakat. Det är ansträngande att försöka hålla sig på den fina linjen mellan ironi och sanning. 

Så okej, nu har jag spårat. Är för trött. Jag önskar att jag kunde göra en poäng av dethär, visa lite vad jag menar, men jag vet inte om jag orkar. Eller vågar. Men lite basically - varför jag skrev detta? Jag var faktiskt seriös i början. Det skulle vara så himla skönt att bara släppa taget om allt annat och bry sig om sådant ett tag. Odjupa saker som inte kräver så häpnadsväckande mycket tankeverksamhet. Och ja. Det med ljuden och känslorna har jag hämtat är ur egna erfarenheter. Kanske är det vanligare än man tror. 

Jag funderar på att sova. Nationellt prov i matte i morgon. Betygsavgörande, tjohej. Roligt. Men näe, sova vare.