enjulia

Ute blåser snöstorm och inte ens min mamma, som är känd för att springa i spöregn och bada i november vågar sig ut för att utmana vädret. Hon har kapitulerat och befinner sig just nu inom soffans sfärer. Själv sitter jag i ridkläder och knaprar knäckebröd, om en halvtimme kommer Björn och plockar upp Tjollan och mig för att åka upp till Kalvö. 

Och det känns. (Lyssna nu) Skitbra!

 Faktum är att det nästan är sånt här väder jag tycker att det ska vara när man rider ut. Kanske har det någonting att göra med tiden för tre år sen när jag och Tjollan brukade rida ute i Stora Vika på varsitt kallblod (mitt tre gånger så stort som hennes dock) och trava över ängar med en halvmeter snö, rida in i snötäckta granar (jaa, jag gjorde det. Jag pratade med den som red bakom) och komma hem och se ut som snögubbar.

Det är så det ska vara.

När jag blir stor ska jag ha en häst och en snötäckt åker. Tack.

I vilket fall som helst, red ju på bushästen igår också. Det gick bra, han är jättefin, men när han inte blivit riden på flera veckor pga dåligt underlag och att han går oskodd, och när Charity galopperade på andra sidan åkern, då ville Trinny också springa. Men eftersom att han lärt sig att han stannar när man tar i tygeln så blev det bara korta små accelerationer för att sedan trampa massa i luften i sidled.

Bra att lillen börjar öva sidvärts i tid. Ha ha.

Neej, nu ska vi inte snacka massa skit om pollen. Plexus red upp framför oss och då var han lugn som en ko. Trinny är bäst :)

Goder morgon! Första lovdagen, vaknade självmant klockan halv tio av att solen sken i mina ögon. Det går nog inte att vakna på något bättre sätt faktiskt.

Hur dagen kommer att se ut ser jag inte så klart nu, ska antagligen ta det lugnt och lyssna på musik tills klockan ett, då Björn kommer och hämtar mig. Ska till stallet och rida Trinnen, första gången på riktigt riktigt länge. Tråkigt att det inte blivit så mycket på sista tiden med allt skolarbete och frusen mark.

Saknar min bebis, ska bli kul att hälsa på igen :)

God eftermiddag. Jag är inne på min första sportlovstimme. Det känns. Bra.

Jag har inte riktigt några ord för hur jag mår just nu. Det är sol ute. Solen sken in genom fönstret i klassrummet och lös i mitt ansikte och på mitt papper när jag skulle analysera Adidas Invalid på svenskan. Jag + åtta timmars sömn + analys + sol = vinnande koncept.

Jag + Glasvegas är också lika med vinnande koncept. Jag lyssnar på låten jag la in i morse, Daddy's Gone. Jag dör lite. Eller neej, jag dör mycket. Sjuk låt att bli glad över egentligen. Pappa är borta. Men what the.

Kom till skolan i morse med den på hjärnan, gick till estetkorridoren. Där satt Ylva och sjöng den och Philip somnade nästan på min rygg...

Äe, vet ni. Det jag skriver makes no sense. Försöker bara förmedla min dag lite sådär halvt så som jag minns den, men allt jag ser är solsken och jag blir bara hög. Solen + jag = vinnande koncept.

Right now I'm too young to know
How in the future it will affect me when you go

Ännu en måndag har passerat. Just denna var hela våran korridor full med bord och högskoleelever som ville locka oss att gå på deras skolor. Detta påverkade inte oss ettor så mycket förutom att vi snattade godis från skålarna som stod utställda här och var och satt och prasslade med papper och var sockerförgiftade på lektionerna.

Efter skolan följde jag med Borka och Louie till Kvantum. Som sagt, det är något med oss estetettor och Kvantum. We love Kvantum. Men Kvantum är en lurig affär och en sak man bör veta innan man närmar sig Kvantum utan gasmask är att det (Kvantumet alltså) inte alltid är så milt och oskyldigt som det ser ut.

Kvantum har nämligen ett ganska fult trick som dom kör med på eftermiddagarna runt fyra när alla gymnasieelever och övriga nynäsbor är på väg hem. De sätter ut ett doftspår utmed Nynäsvägen som ska leda vilsekomna måndagströtta offer till deras affär.

De öppnar fläktarna från bullbakeriet.

I vilket fall så hade jag, Louie och Borka låtit oss luras in, Borka hade sprungit iväg och jag och Louie stod lite sega vid filmerna. Jag hade inga pengar och kunde inte släcka bulltörsten.

Så hör jag en bekant röst en bit bort. Från bullhyllorna. I mitt huvud sjöng i änglaröster. Philip. Bullar. Philips plånbok.

Jag blir exalterad och letar upp källan till ljudet. Tio minuter senare lämnar en nöjd Julia Kvantum med en bullpåse i handen. Tack Filip :D

Nu sitter jag hemma och gör inte alls särskilt mycket. Har ont i huvudet. Lyssnar på Keane och Beatles. Kramar hunden som ligger i sängen bakom mig lite ibland. Klockan åtta blir det gymmet med Mia. Wohoo, det är måndag!

Won't you let me walk you home from school?
Won't you let me meet you at the pool?

Maybe Friday I can
get tickets for the dance
and I'll take you

Won't you tell your dad, "Get off my back"
Tell him what we said 'bout 'Paint It Black'

Rock 'n Roll is here to stay
Come inside where it's okay
And I'll shake you.

Won't you tell me what you're thinking of
Would you be an outlaw for my love?
If it's so, well, let me know
If it's "no", well, I can go

I won't make you

Så sitter man här ännu än kväll med ett worddokument öppet.

Öppet,

men bakom bilddagboken, blogg, iTunes och Facebook. Jag känner nästan vibbar från mitt jag sedan nian. Har i alla fall fått en sida skriven om det som jag i bristen på ett bättre ord nu kallar jämställdheten i USA under 1800-talet. Jag saknar dock mitt ordbajsartillstånd. Det är på flykt.

En annan sak som jag saknar är Augusti i Helvetet på youtube! Den finns inte. Vad är dethär liksom? Det sög ju lite.