Det är så att ha häst.
Ute blåser snöstorm och inte ens min mamma, som är känd för att springa i spöregn och bada i november vågar sig ut för att utmana vädret. Hon har kapitulerat och befinner sig just nu inom soffans sfärer. Själv sitter jag i ridkläder och knaprar knäckebröd, om en halvtimme kommer Björn och plockar upp Tjollan och mig för att åka upp till Kalvö.
Och det känns. (Lyssna nu) Skitbra!
Faktum är att det nästan är sånt här väder jag tycker att det ska vara när man rider ut. Kanske har det någonting att göra med tiden för tre år sen när jag och Tjollan brukade rida ute i Stora Vika på varsitt kallblod (mitt tre gånger så stort som hennes dock) och trava över ängar med en halvmeter snö, rida in i snötäckta granar (jaa, jag gjorde det. Jag pratade med den som red bakom) och komma hem och se ut som snögubbar.
Det är så det ska vara.
När jag blir stor ska jag ha en häst och en snötäckt åker. Tack.
I vilket fall som helst, red ju på bushästen igår också. Det gick bra, han är jättefin, men när han inte blivit riden på flera veckor pga dåligt underlag och att han går oskodd, och när Charity galopperade på andra sidan åkern, då ville Trinny också springa. Men eftersom att han lärt sig att han stannar när man tar i tygeln så blev det bara korta små accelerationer för att sedan trampa massa i luften i sidled.
Bra att lillen börjar öva sidvärts i tid. Ha ha.
Neej, nu ska vi inte snacka massa skit om pollen. Plexus red upp framför oss och då var han lugn som en ko. Trinny är bäst :)