enjulia

Ännu en måndag har passerat. Just denna var hela våran korridor full med bord och högskoleelever som ville locka oss att gå på deras skolor. Detta påverkade inte oss ettor så mycket förutom att vi snattade godis från skålarna som stod utställda här och var och satt och prasslade med papper och var sockerförgiftade på lektionerna.

Efter skolan följde jag med Borka och Louie till Kvantum. Som sagt, det är något med oss estetettor och Kvantum. We love Kvantum. Men Kvantum är en lurig affär och en sak man bör veta innan man närmar sig Kvantum utan gasmask är att det (Kvantumet alltså) inte alltid är så milt och oskyldigt som det ser ut.

Kvantum har nämligen ett ganska fult trick som dom kör med på eftermiddagarna runt fyra när alla gymnasieelever och övriga nynäsbor är på väg hem. De sätter ut ett doftspår utmed Nynäsvägen som ska leda vilsekomna måndagströtta offer till deras affär.

De öppnar fläktarna från bullbakeriet.

I vilket fall så hade jag, Louie och Borka låtit oss luras in, Borka hade sprungit iväg och jag och Louie stod lite sega vid filmerna. Jag hade inga pengar och kunde inte släcka bulltörsten.

Så hör jag en bekant röst en bit bort. Från bullhyllorna. I mitt huvud sjöng i änglaröster. Philip. Bullar. Philips plånbok.

Jag blir exalterad och letar upp källan till ljudet. Tio minuter senare lämnar en nöjd Julia Kvantum med en bullpåse i handen. Tack Filip :D

Nu sitter jag hemma och gör inte alls särskilt mycket. Har ont i huvudet. Lyssnar på Keane och Beatles. Kramar hunden som ligger i sängen bakom mig lite ibland. Klockan åtta blir det gymmet med Mia. Wohoo, det är måndag!