It could've been me and you until the end of time
God eftermiddag. Jag är inne på min första sportlovstimme. Det känns. Bra.
Jag har inte riktigt några ord för hur jag mår just nu. Det är sol ute. Solen sken in genom fönstret i klassrummet och lös i mitt ansikte och på mitt papper när jag skulle analysera Adidas Invalid på svenskan. Jag + åtta timmars sömn + analys + sol = vinnande koncept.
Jag + Glasvegas är också lika med vinnande koncept. Jag lyssnar på låten jag la in i morse, Daddy's Gone. Jag dör lite. Eller neej, jag dör mycket. Sjuk låt att bli glad över egentligen. Pappa är borta. Men what the.
Kom till skolan i morse med den på hjärnan, gick till estetkorridoren. Där satt Ylva och sjöng den och Philip somnade nästan på min rygg...
Äe, vet ni. Det jag skriver makes no sense. Försöker bara förmedla min dag lite sådär halvt så som jag minns den, men allt jag ser är solsken och jag blir bara hög. Solen + jag = vinnande koncept.
Right now I'm too young to know
How in the future it will affect me when you go