245 ord.

Jag har en lampa.

Det är en väldigt fin golvlampa som heter
Hörup som är gjord i sånt här papper som heter kinesiskt papper eller rispapper eller något, med dimmer och ett varmt sken som når hela rummet. Hörup är med andra ord den fulländade lampan och sedan Hörup kom till mig i höstas har mitt liv blivit ljusare. (Eheh)
 
Sedan en tid tillbaka har min tillvaro dock varit fattig. Hörup slutade fungera och det gjorde mig först väldigt ledsen. Sen grovt deprimerad. När en tid gått övergick min depression till en stark instinkt att rädda min vän. Denna tid var idag.

Jag gick till Konsum. Jag tog rätt glödlampa. Jag betalade den. Jag gick hem.

Jag antog att Hörups tre glödlampor var seriekopplade eftersom att den slutat fungera helt och hållet på en och samma gång, och antog också att det var den nedersta glödlampan som slutat fungera eftersom att det kändes mest likt Hörup. (Ni vet, med vänner känner man bara sånt på sig)

Jag listade ut hur jag skulle ta bort pappret från Hörup, men orkade inte genomföra det.

Jag funderade ut ett annat sätt att komma åt den nedersta glödlampan. (Välta Hörup och ta den underifrån)

Jag skruvade loss den misstänkte glödlampan. Jag skruvade i den nya.

Mitt rum fylldes av ett himmelskt sken, som om tusen änglar fallit ned och lyste upp rummet. Hörup hade börjat fungera.

Jag har sagt det förut men säger det igen, elprogrammet förlorade en stor tillgång när jag valde estet.

Kommentarer
Postat av: Robbin

Detta är nog ett av de mest sofistikerade inläggen du har skrivit under din bloggtid känner jag.

2009-05-27 @ 22:32:13
Postat av: Nettis

Din och Hörups historia känns som en film. Vacker under en tid sorglig, action och tillslut ett lyckligt slut.

Postat av: M

Hahahaha...

2009-05-28 @ 22:37:25
Postat av: Linda

haha, du är fantastisk!

2009-06-06 @ 01:14:12
URL: http://rosettflickan.blogspot.com

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback