enjulia

Tänk på en pannkaka. Och så en stekpanna på en platta på åttan. Pannkakan har legat och stekt och är gyllenbrun på den undre sidan. Tänker ni på det nu?
Och sen så tar nån och sticker in en stekspade under pannkakan och vänder den uppochned.

Det känns lite så nu :/
Jag önskar att någon kunde lägga en filt över mina axlar, sätta sig bredvid mig nu. Krama mig och säga att hon förstår och säga att allt ska bli bra igen.
Jag är i stort behov av mina kompisar, som lyssnar och förstår och alla våra skratta-tills-man-tappar-andan.