enjulia

Jag börjar misstänka varför jag alltid är så trött på morgonen när jag vaknar. Jag har kunnat konstatera att så gott som alla gånger mina kompisar sovit över hos mig så har jag antingen pratat eller gått i sömnen, om inte båda två samtidigt.

I somras till exempel, när jag satte mig upp i sängen och ropade "hjäälp! hjälp mig! hjälp mig då, Lisa varför hjälper du mig inte? han välter en skottkärra över mig!", för att sedan klättra upp i fönsterutrymmet och riva ned en sten därifrån samt stänga fönstret.

Och sedan, nu i natt vaknade Jeanette och Jozzan av att jag låg och svamlade i sömnen. Jozzan instämde i mitt svammel och jag fortsatte. Sedan ställde jag mig upp i sängen, blänger på Nettis och säger "det vore lättare om du stog upp". Jeanette, nyvaken, allmänt förvirra, var smart nog att inte säga emot. Jag gick fram till min tavla på väggen ovanför sängen och började flytta runt prisrosetterna på tavlan.

"Vi måste flytta om lite här", säger jag till Jeanette.
"Varför?" Frågar Jozzan.
"Hör ni inte att gökarna juckar?" (Julia lägger sig sedan ned igen och fortsätter sova)


Ibland undrar man ju, alltså...