utveckling
Så trött, ska skriva lite och sen gå och lägga mig.
Har suttit ett tag och bara tänkt, tänkt på livet och hur det varit och hur det ska komma att vara. Det är så mycket man har förlorat egentligen, utan att ens komma ihåg det. Utan att ens ha ägnat en tanke åt det. Kanske är det meningen att man ska glida ifrån vissa saker.
Som till exempel häromdagen, när jag plötsligt fick en flashback med en glimt från när jag var liten. Jag var kanske åtta år, och satt i min säng med ett foto i ena handen. Jag grät och kollade på fotot, som föreställde mig och Karin sittandes bredvid varandra i soffan.
Jag kollade på det 2 år gamla fotot och tänkte att på den tiden var jag och storasyster bästa kompisar. Vi lekte, byggde kojor på balkongen, såg på TV tillsammans, hon lärde mig saker och berättade för mig om skolan och hur det var att vara stor. Hon var min idol och jag ville göra allt som hon gjorde.
Men, tänkte jag, nu ser jag på barnprogrammen ensam... Hon har sina stora kompisar.
Det skulle aldrig bli som förut, och jag stod inte ut med tanken.
Men jag vande mig. Och jag insåg, några år senare, att en lillasyster inte för alltid kan hänga efter sin fem år äldre syster. Man måste släppa varandra att utvecklas åt sitt eget håll.
Men så är det inte med allt. Uäh, jag håller på att somna... Tar resten i morrn, orkar inte skriva mera :O