enjulia

Gråta.

Så länge sedan sist. Nästan så att man glömt hur det var. Men allting kommer tillbaka. Inte ihopsamlat i en klump utan utspritt, överallt. I hela mig.
Kände mig fel.
Ville bara ta allt jag nånsin lyckats med och kasta bort det. Låta någon annan fånga upp det, någon som förtjänar det mer än jag. Någon som skulle vara mer tacksam. För jag är så otacksam. Jag tänkte att jag förlorat. Men i själva verket har jag inte förlorat någonting. Förutom kanske humöret. För jag har allt jag nånsin kommer kunna önska mig. Det går bra för mig i livet. Jag kan lära mig saker. Jag kan skratta åt mig själv och jag kan vara en vän för andra.

Och det största; jag får vara med de människor jag älskar. Det är något som jag aldrig mer får skjuta ur tanken. För det är det enda som verkligen betyder något, egentligen.