Take me back
Klockan är sjutton minuter över sju och jag sitter här och dricker te och väntar på att klockan ska bli åtta så jag kan gå till tåget som ska föra mig till min undergång. (Tandläkaren)
Sitter och läser igenom Karins gamla resedagbok och kommer fram till något som känns smått irriterande, eftersom att för att få min vilja uppfylld måste jag antagligen vinna lite grann på lotto.
Men jag saknar australien!
Jag saknar Sydney, jag saknar alla de konstiga träden och deras underliga lukter som låg över gatorna, de gamla husen, papegojorna och de där fåglarna med sju meter långa näbbar som fanns i varje park, jag saknar de öde paradisstränderna i sydväst, med varm sand och jätteblå himmel ... Förundran att åka igenom de små perfekta nybyggda samhällena, sedan kontrasten då man åkte några timmar och sedan fann sig mitt i en skog med 60 meter höga träd, för att sedan åka en bit till, stanna och hamna i en nybyggd stuga mitt i en vingård, bredvid en äng fylld av kängurur.
När jag blir stor ska jag också bli backpacker. Sådeså.
Och får man sakna, när man bara varit på ett ställe tre veckor i hela sitt liv och aldrig ens kallat det hemma?
Kommentarer
Postat av: Sofia
Men guu vad fint det ser ut att vara i Australien! :O :P jag som trodde att det typ bara var "öken" där.. :P ;)
Postat av: karin
det är väl såna ställen man saknar...
Trackback