till dig.
Alla säger till dig att du ska gå vidare
”Glöm honom”
Men det är inte så lätt, när det är han som du ser bakom ögonlocken så fort du blundar
När det är hans skrik som ekar i dina mardrömmar
Och det fortfarande luktar av hans parfym i de ekande rummen i ditt hjärta
För den han var, han älskade bara dig
Han lärde dig att skratta och visade dig vad det betydde att vara kär
Det var han som inte tålde att se dig gråta, han som kramade dig hårt när du var ledsen.
Det var han som ringde och sade Jag älskar dig! i din telefonsvarare
Att han som inte ville mera än att se dig glad,
till slut skulle bli den som krossade ditt hjärta
Men det var nån annan, som tog honom ifrån dig
Det var nån annan som tog över hans tankar
Han blev nån annan.
Du ser den du älskade men han beter sig som den som gjorde dig ledsen.
Det gör att hela allt som varit, även de bra stunderna, blir fläckade och smutsiga
Som oljefläckar på ett papper med sanning
Genomskinligt
Och skrattet känns inte längre naturligt
Det känns som att det glada, det som egentligen är du, bara är ett skal
Men är han inte längre den du älskar, så kan han inte heller vara den du saknar.
Det går ett tag
Och du märker, att sakta men säkert
Kommer livet tillbaka
Man kan gråta över att han fortfarande han så stor inverkan på ens känslor, men så länge man kan skratta finns det hopp kvar
”Glöm honom”
Men det är inte så lätt, när det är han som du ser bakom ögonlocken så fort du blundar
När det är hans skrik som ekar i dina mardrömmar
Och det fortfarande luktar av hans parfym i de ekande rummen i ditt hjärta
För den han var, han älskade bara dig
Han lärde dig att skratta och visade dig vad det betydde att vara kär
Det var han som inte tålde att se dig gråta, han som kramade dig hårt när du var ledsen.
Det var han som ringde och sade Jag älskar dig! i din telefonsvarare
Att han som inte ville mera än att se dig glad,
till slut skulle bli den som krossade ditt hjärta
Men det var nån annan, som tog honom ifrån dig
Det var nån annan som tog över hans tankar
Han blev nån annan.
Du ser den du älskade men han beter sig som den som gjorde dig ledsen.
Det gör att hela allt som varit, även de bra stunderna, blir fläckade och smutsiga
Som oljefläckar på ett papper med sanning
Och skrattet känns inte längre naturligt
Det känns som att det glada, det som egentligen är du, bara är ett skal
Men är han inte längre den du älskar, så kan han inte heller vara den du saknar.
Det går ett tag
Och du märker, att sakta men säkert
Kommer livet tillbaka
Man kan gråta över att han fortfarande han så stor inverkan på ens känslor, men så länge man kan skratta finns det hopp kvar
Kommentarer
Trackback