enjulia

Klockan är halv nio och såhär tidigt har jag inte varit uppe på hela sommarlovet. Philip lämnade huset för ungefär en halvtimme sen, och jag sitter kvar med en sån där varm känsla som alltid blir kvar i mig efter att ha somnat bredvid, nära, även om det egentligen inte var meningen så.
Nu ska han iväg till Småland och härja (haha, ordvalet. aja) så jag kommer inte se honom mer på en vecka, kommer säkert sakna honom men, som det är nu, så sitter jag bara och tänker "han får det kul :)".
(I övrigt kan man få en riktigt positiv situation av det hela, om man tänker ur vinkeln med tillväxten av yoghurt och mjölkbeståndet i min kyl i fokus)

Det är ingen idé att gå och lägga sig igen, förresten. My dear friends har ändå bestämt sig för att passa på att se till så att mitt dygn vänder sig rätt igen, när det inte finns någon hemma som kan förstöra det.

Är ensam hemma. Kanske ska... Hm. Nej, det finns inget att göra. Sitter nog kvar här.

(Förlåt Philip, jag var typ tvungen :$)