Come on! Feel the illinoise!
Sitter ensam hemma. Tråkigt. Brukar tycka att det är rätt skönt, men just nu känns det bara ... Eller förresten, det känns inte alls. Jag känner inget. Det känns lite tråkigt. Var ute med hunden ochdetvarsåfintochdetvarsåkonstigt, och jag tänkte så mycket att alla tankar var slut sen när jag kom hem. Kan det bli så?
Sitter bara och väntar. Väntar på att något ska hända. Som jag gör ibland.
Men det händer aldrig något.
Gick till Hamnvik, upp för Sandhamnsbacken, genom tunneln. Tunneln som får mig att tänka på honom, om än ofrivilligt. För vi stod där. Där. Och det regnade. Höstregn. Det var fredag och jag var kär. Nu var det onsdag och jag fick flashback.
Och när jag kom ut ur tunneln satt han där.
Vill inte skriva mera. Det bara var så. Och han hade en randig tröja på sig. Den har jag också haft på mig en gång.
Sen gick jag ned för backen. Man måste få minnas. Man kan sluta älska någon men att glömma känns fel. Man kan glömma någon för att älska känns helt fel?
Jag gick därifrån.
Vattnet i viken var lugnt. Spegelblankt. Det var så fint. Men varför ska det alltid bli spegelblankt efter storm? Varför ska allt roligt övergå till vardag? Varför ska all inspiration tyna bort och bli till meningslösa inlägg i bloggen? Varför får Sufjan Stevens mig att skriva osammanhängande texter som ingen utom möjligtvis jag fattar?
Varför. Det är frågan.
Och förstår någon om jag säger nostagli utan saknad?
Asså, liksom, hmm, vet inte hur jag ska formulera mig riktigt, skulle varit lättare att skriva nåt om jag varit med om det själv vilket jag inte har, men iallafall nu skriver jag nåt så att du får nått skojj att läsa.
Texten var värsta ledsen, eller tog det jag som iallafall och jag kan fatta varför. Men du kommer att glömma honom, eller inte så glömma men du fattar va jag menar. Fast, du kanske inte vill glömma?
jaja, nu försökte jag vara lite så hära..hm.. typ..hittar inte ordet, jag försökte vara nåt..men kommer inte på vad, och nu har jag gjort det så nu kan jag gå å sova =) Bye
Jag tror att jag har ... Som man säger, gått vidare. Men det är ändå mycket man måste tänka innan man tänkt allt. Innan man tänkt klart.
Och tack för kommentaren :)
Jag tror att du har tagit ett steg vidare. Lixom kommit över saknaden lite, men vill inte glömma de fina stunderna ni hade. Precis som med mig, fast jag vet ju inte var jag känner för honom längre