enjulia

Sommarlov. Vilket laddat ord. (Okej, det här låter som inledningen på någon rektors sommarlovstal. Men jag ville ändå börja så)

Juni, man ser framför sig långa dagar iklädd bikini, man ser ett tält och hör skratt. Pastasallad och yoghurt på en klippa och irriterade handviftningar som jagar bort myror från handduken. Frisyrer som blåser i fartvinden på de fullastade cyklarna, röster som ekar genom skogen sjungandes på någon gammal Gyllene Tider. Sommarkvällar på tian med nyöppnade tidningar och solbrända kompisar. Trasiga korvbröd och ketchup på hela händerna. Kvällssol och vattenspegel bredvid klippan, fingrar över strängarna och lågmälda röster.
 
Det står Juni i almanackan och när man ser ut genom fönstret förväntar man sig sol på den dammiga asfalten, en mild vind i ekarna och höga röster från ungdomarna som cyklar förbi på gatan, på väg till Hamnvik.
Men det man ser mellan fönsterlisterna är inget annat än en gråvit himmel, fuktig asfalt och en termometer som talar om att om man får för sig att gå ut så måste man ha på sig både vantar och mössa. (Okej, överdrift. Men .. iuff! Det står Juni i almanackan! Falsk marknadsföring)

Dom sa att det hade varit sommarväder här i Sverige medan vi var borta. Jag tror att dom bedriver myteri.