enjulia

Sitter och läser igenom några arbeten :P Det här är ett utdrag, en krönika ur det Feminismarbete jag gjorde i höstas.

Begreppet "feminism" dök upp för mig för ungefär tre år sedan. Min storasyster Karin höll på och pratade om det i skolan, var väldigt engagerad, läste böcker och gick på föreläsningar. Och eftersom min syster inte är en så tystlåten person så pratade hon givetvis mycket om det hemma.

I mitt elvaåriga liv hade jag alltid trott att världen var jämställd, eller kanske snarare aldrig ägnat det så mycket tanke. Så under denna period dök en helt ny frågeställning upp för mig. Var det jämställt i Sverige? I skolan? Hemma hos mig? Hos mina kompisar?
Och varför var det aldrig någon som pratade om jämställdhet? Visste ingen vad feminism var?

En sak som jag ganska snabbt blev upprörd över var hanteringen av stökiga killar i klassrummen. Nu känner jag mig jätteorättvis som säger att det bara var killar som stökade i fyran. Men det är faktiskt sant, i alla fall i min klass. (Om jag inte minns helt fel)
Varför blev vi satta tjej och kille i bänkarna? Trodde man att eftersom att killarna och tjejerna fortfarande var så blyga för varandra så skulle de inte föra något väsen om man satte dem ihop? Var det kanske för att de lugnare flickorna skulle agera stötdämpare? Eller var det, som jag hörde någon säga, för att tjejerna och killarna skulle sluta vara blyga för varandra?

Det är något som jag alltid har funderat på. Lösningen, som kanske skulle vara för rättvisa (varken tjejerna eller killarna får ju sitta bredvid någon som de egentligen vill sitta bredvid) känns snarare som motsatsen.
De elever som faktiskt jobbar bättre tillsammans med en kompis får kanske ett G i stället för ett VG för att det finns andra som inte kan hantera det.

Åren gick och jag fick oftare och oftare göra åsikter om feminism. Men det verkade fortfarande inte riktigt som att alla hade samma uppfattning om vad det är för något.
Många talade om det som något negativt och tjurigt. Som något som egentligen inte behövs. Men vad är det som inte är positivt? Frågade jag mig själv.

När jag började jobba med det här arbetet var det en kille i min klass (nämner inga namn ...) som frågade vad jag hade valt för tema. Jag svarade att jag skrev om kvinnosyn, feminism och sådant och han utbrast "Feminism är säääämst!" En smått undrande blick på honom fick honom att tillägga "det är ju redan jämställt"

Jag började fundera. Försökte komma på hur han kunde ha tänkt. Hade han kanske rätt? Visserligen så har både män och kvinnor rösträtt numera. Och folk gifter sig (vad jag vet) av kärlek och inte för att någon förmyndare står och säger att "Stå ut nu, flicka lilla. Du vänjer dig. Han kanske är 25 år äldre, men han är rik!"

Men sedan, några dagar senare, bläddrar jag igenom en bok och hittar det här:

Hushållsarbete i svenska hem (hade världens tabell men orkar inte skriva in allt)

Kvinna
Singel vardag: 1 h
Singel veckoslut: 1h, 23 min

Sambo vardag: 1 h, 10 min
Sambo veckoslut: 1 h, 52 min

Man
Singel vardag: 44 min
Singel veckoslut: 57 min

Sambo vardag: 32 min
Sambo veckoslut: 1 h, 7 min

(Observera att när folk flyttar ihop ökar kvinnans hushållsarbete i genomsnitt 10 minuter. Samtidigt minskar mannens lika mycket)

Är det riktigt jämställt egentligen?

Då jag sökte efter fakta om feminism idag råkade jag komma in på ett forum där ungdomar 14-16 diskuterade jämställdhet och feminister. Där hittade jag en del rent ut sagt korkade inlägg.
"En sak som jag inte fattar är varför alla fula gummor med glasögon och orakade med håriga armar o ben (feminister alltså ;D) ska envisas med hur många män som sitter i riksdagen osv", skriver en 16årig kille.
Om det är synen på en feminist idag så förstår jag att unga människor gärna undviker att kalla sig för det.

Jag visste ju att definistionen på en så kallad "feminist" är en människa som vill att bägge könen ska ha samma lön, hjälpa till lika mycket i hemmet, samma möjlighet till att få ubildning och göra karriär, ha samma chans till barnledighet och att vara lika inför lagen.

Kanske är det i grova drag jämställt i Sverige. Men det finns fortfarande saker kvar som kan förbättras.