Vad är Friendsdag?
Friendsdag idag. Kommer väl vara som det brukar. Massa samarbetsaktiviteter med folk som man inte känner, men som det på något sätt ändå känns som att man kan placera.
Det brukar alltid vara samma sorts personer. Några som går och suckar åt allt och tycker att allt är värdelöst och säger "man skulle ha skitit i det hela och åkt in till stan i stället". (Sen är det ju några som gör det också. Men dom räknas inte) De klagar mest hela tiden, garvar åt uppgifterna, men sedan när det väl är dags att tävla så är de ofta bland de som verkar tycka att det är roligast. (Jag skulle kunna sitta och analysera varför, och vad som är anledningen till detta i en halvtimme, men det tvivlar jag på att någon alls skulle vara intresserad av :P)
Sedan har vi den andra, vanligtvis största delen av gruppen. Av tio personer i gruppen brukar de kanske vara fyra, och (sorry Karin,) de brukar oftast vara till större procenten tjejer. De håller ofta ihop sig och ler blygt åt alla i gruppen, men deras låga röster blir högre och högre för varje övning. De garvar nästan högst när de händer komiska saker och är smarta i samarbetsövningarna. De går liksom inte att tycka illa om, och i slutet av dagen brukar de ofta ha blygat av sig och pratar som alla andra.
Att avsluta med, så brukar det finnas en person, eller kanske två, som man får intrycket av blir som en slags ledare. Jag kommer ihåg från förra friendsdagen, det var en kille som höll alla på gott humör och som bröt isen när folk började harkla sig. Som fick alla att skratta, samtidigt, och som var bäst att peppa de andra. Det är nog såna personer som håller såna här saker, och säkert många andra saker senare i livet, uppe. Jag menar, alla behöver ju bli peppade ibland. (Och antagligen kommer de bli utbrända och förtidspensionerade för att de är för generösa och tar på sig för mycket)
Oj, vad jag kategoriserar människor. Nu känner jag mig som en sån där person som ... Kategoriserar människor. (Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Man kanske skulle kunna se det som att jag tänker för mycket. Eller så kan man se det som att jag inte är mycket bättre än de som kallar folk för emo bara för att de har svart hår. Jag hoppas på det tidigare alternativet)
Men alla personer har sin del i gruppen. Som gör den till vad den är, som alla bidrar till stämningen och vad gruppen tillsammans lyckas åstadkomma. Och jag tror nog att jag kan säga att efter en sån här dag har lärarna nog (i alla fall delvis) uppnått vad de ville uppnå. Jag kanske är en sån person som gillar att slå kloka huvuden ihop, men i alla fall jag känner att efter att ha samarbetat med en person får jag respekt för denne. Men sån är jag.
Och jag tycker om alla. Jag är sån.
Aja. Nu ska jag nog gå och klä på mig :P På återseende?
Det brukar alltid vara samma sorts personer. Några som går och suckar åt allt och tycker att allt är värdelöst och säger "man skulle ha skitit i det hela och åkt in till stan i stället". (Sen är det ju några som gör det också. Men dom räknas inte) De klagar mest hela tiden, garvar åt uppgifterna, men sedan när det väl är dags att tävla så är de ofta bland de som verkar tycka att det är roligast. (Jag skulle kunna sitta och analysera varför, och vad som är anledningen till detta i en halvtimme, men det tvivlar jag på att någon alls skulle vara intresserad av :P)
Sedan har vi den andra, vanligtvis största delen av gruppen. Av tio personer i gruppen brukar de kanske vara fyra, och (sorry Karin,) de brukar oftast vara till större procenten tjejer. De håller ofta ihop sig och ler blygt åt alla i gruppen, men deras låga röster blir högre och högre för varje övning. De garvar nästan högst när de händer komiska saker och är smarta i samarbetsövningarna. De går liksom inte att tycka illa om, och i slutet av dagen brukar de ofta ha blygat av sig och pratar som alla andra.
Att avsluta med, så brukar det finnas en person, eller kanske två, som man får intrycket av blir som en slags ledare. Jag kommer ihåg från förra friendsdagen, det var en kille som höll alla på gott humör och som bröt isen när folk började harkla sig. Som fick alla att skratta, samtidigt, och som var bäst att peppa de andra. Det är nog såna personer som håller såna här saker, och säkert många andra saker senare i livet, uppe. Jag menar, alla behöver ju bli peppade ibland. (Och antagligen kommer de bli utbrända och förtidspensionerade för att de är för generösa och tar på sig för mycket)
Oj, vad jag kategoriserar människor. Nu känner jag mig som en sån där person som ... Kategoriserar människor. (Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Man kanske skulle kunna se det som att jag tänker för mycket. Eller så kan man se det som att jag inte är mycket bättre än de som kallar folk för emo bara för att de har svart hår. Jag hoppas på det tidigare alternativet)
Men alla personer har sin del i gruppen. Som gör den till vad den är, som alla bidrar till stämningen och vad gruppen tillsammans lyckas åstadkomma. Och jag tror nog att jag kan säga att efter en sån här dag har lärarna nog (i alla fall delvis) uppnått vad de ville uppnå. Jag kanske är en sån person som gillar att slå kloka huvuden ihop, men i alla fall jag känner att efter att ha samarbetat med en person får jag respekt för denne. Men sån är jag.
Och jag tycker om alla. Jag är sån.
Aja. Nu ska jag nog gå och klä på mig :P På återseende?
Kommentarer
Trackback