enjulia

Filmkväll hos Degen igår. Jag, Madde, Jenny, Nettis, Jozzan, Frida och Tjollan och Degens hund Dixi möttes utanför Kvantum och efter lite trassel med maskineriet så kom vi i alla fall ut med "Säg att du älskar mig"
Man hade ju hört en del om den innan, till exempel så hade Macke sett på den någon gång och sagt att den var ashemsk, jag frågade varför och han sa "se den, så förstår du"
Och det gjorde jag.

Jag har känslan av att många har sett den här filmen men jag drar ändå handlingen i korta drag; det handlar om en tjej, Fatou, och hennes kompis som efter en förfest blir bedda att komma till en fotbollsmatch av tre killar. Fatou är barndomskompis med den ena så hon och hennes kompis går och möter killarna utanför arenan.
Lite på lek (verkar det som) jagar killarna Fatou och hennes kompis men leken avslutas snabbt då tjejerna tappar bort varandra, och Fatou blir indragen i ett rum under läktarna där två av killarna lurar i henne sprit och sedan våldtar henne, medan Lamin, hennes barndomskompis, står och kollar på utan att våga göra något.

Jag tror inte att man kan se en sån här film utan att bli rörd på något sätt. Man kan bli som Jozzan, som bara satt och skakade, eller som Madde, som grät, eller som Tjollan, som satt och slog på soffans armstöd för att få ut lite känslor.

Fatou vågar ju inte anmäla och vågar inte säga något till någon. Hon säger att ingen skulle tro henne, och killarna hotar henne. Hon mår dåligt och beter sig konstigt, folk märker att hon har blåmärken men ingen visar att de verkligen bryr sig förutom hennes bästa kompis och hennes lillasyster. Dessa personer blir till slut de personer som blir utsatta, Fatou bryter med kompisen och säger åt sin lillasyster att gå.

Filmen kändes ju kanske inte helt det allra senaste i hur skådespelarna var klädda och sådant, för mig känns det till exempel inte som ett alternativ att gå till skolan i ett linne som visar naveln, men jag tror inte att det spelade någon större roll för det som händer på filmen är något som nog alla unga människor kan känna igen sig i.
Man vill bli älskad och sedd, man vill höra att man är bra och att folk tycker om en. Om något händer och man inte vågar berätta det - hur ska det då lösa sig? Efter ett tag är ju alla bevis borta och man mår sämre än någonsin förut. Och vad gör man som kompis om ens bästa vän blir våldtagen och mår dåligt över det, men har sagt att man inte får berätta det för någon?

Det var mycket man funderade på. Och kvällen slutade som den började, jag satt och tänkte på vad Macke sagt om filmen. Och plötsligt blev jag helt varm, jag kom på hur glad jag egentligen är över att ha honom. Motsatsen till såna där störda killar, han vet hur man behandlar en tjej och han vet hur man säger emot.
Det ville jag att han skulle veta så innan jag gick och lade mig skickade jag ett sms och sa det, och berättade att han gör mig trygg och är den som kan lugna mig när jag är upprörd och göra mig glad igen när jag är ledsen.
Så jag somnade med svaret "Det där värmer <33 Jag älskar dig" på näthinnan.