enjulia

<sup>Förlåt mig för alla de saker jag sa till dig.
De saker jag sade när vi bråkade, som jag egentligen inte menade.
Att jag kallade dig feg och sade att du inte kunde säga emot dina kompisar.
Jag kan inte ta tillbaka alla de saker jag sa till dig,
men jag kan ångra dom

Förlåt mig för alla de stunder då jag inte varit mig själv mot dig.
De gånger då jag letat efter barnsliga fel och sagt omogna saker
När jag var sur för inget och när jag låtsades vara oberörd av vad du betydde för mig.
Jag jag inte få det ogjort,
men jag kan ångra det

Förlåt mig för de gånger jag inte ville låta dig gå hem.
För de gånger när jag ville krama dig och visa att vi hörde ihop.
Att de lyckligaste stunderna var när du höll mig nära, kramade mig hårt.
Men det gick åt helvete
Och jag kan inte låtsas om att jag aldrig älskat dig,
men jag kan ångra det</sup>

Och jag vet inte om det här handlar om mig egentligen. Jag trodde, och jag sade, att jag aldrig skulle ångra något jag nånsin gjort med dig. Men jag vet inte längre, för jag har tappat hoppet om det. Jag jag gråter inte, inte nu. Och jag vet inte om jag kommer göra det sen. Det jag känner är att jag står framför en stor avgrund, jag kan inte backa tillbaka. Kan inte ta tillbaka något.
Och jag vet inte om det känns bra eller dåligt.