Hösten enligt Julia på dagen.
"Hösten är mysig. På kvällen är det mörkt och då blir man deppig men på dagen är det ju riktigt fint ute... Jag blir glad!"
Så sa jag idag. Då var jag glad. Det var gråa torra gator kantade med orangea lövhögar. Jag hade plommonfärgat och vitt stickat, vita tygskor, brunt hår och ett leende. Ett leende med bara nollkommafem tandställning. I morgon blir det enkommanoll tandställning och då kommer jag ha ont. Så räkna med några sura inlägg...
Det är höst och det är fint på dagen. Men på kvällen blir man deppig.
Det är kväll nu.
Jag sitter och skolkar från middagen. Orkar inte äta ... Jag är inte sugen. Har på mig en tröja som luktar upp hit, luktar honom, även om han ringde för ett tag sen och inte alls var här. Men det är inte som det låter.
Jag har ett nohäfte i min väska som ropar på mig, som vill bli läst. Hela innehållet i min skolväska ropar på mig, vill att jag ska läsa om gammelsvenska och om Isaac Newton, om verb i futurum och om Hitler. Men det är inte mycket. Jag äter omega3 så jag klarar av att tänka bra. Säger man.
Jag önskar att jag kunde peka på vad som är fel just nu. Jag har svårt med det. Kanske ska jag försöka peka på vad som inte är fel. Jag vill prata med någon. Men någon finns inte här. Och ingen vet vart någon är. Vem någon är. Om någon finns.
Inte ens jag.
Det var någon som läste hela mitt liv här om dagen. Eller såg. Jag vet inte.
Jag är dum som sitter och skriver deprimerade texter. Jag får inget ut av det här. Jag vill bara ha ... Lite medhåll :/