enjulia

Okej, lite kortfattat då. Jojo och jag var framme vid Grönan runt halv sextiden, och det var redan stora grupper med folk framför stora scenen. Vi kom fram till att vi inte orkade sitta och hålla på några platser, och bestämde oss lite enkelt för att framför ljudteknikern fick vara bra. (Något som i alla fall jag ångrade lite sen, när det visade sig att jag visst var lite sugen på att hoppa och skrika, men hade hamnat bredvid en mamma som var där med sin dotter och inte alls verkade fatta det här med Håkan Hellström. Det påverkade mig inte jättemycket, men det hade nog varit roligare om det varit lite bättre drag ändå)
Så vi gick och åt varsin våffla, och flanerade runt lite med ett kleggigt sockervadd som gjorde det svårt för mig när alla Jojos kompisar kom och ville skaka hand med mig. Träffade Mia, Linda och Madde också, trevligt trevligt.

Jag vet inte om jag hittar några ordentliga ord som kan beskriva själva huvudgrejen. Min film är redigt dålig, så den ger väl inte en så bra uppfattning heller. (Men tro mig när jag säger att det var jäääääättebra =))



Och tågresan hem var också lite intressant. Jag, Mia, Linda och Madde satt oss i en kupé ungefär i mitten av tåget, och mitt emot oss satt en uteliggarkaraktär och sov. Under resan vaknade han dock, och började mumla mot oss. Vi struntade i honom och fortsatte prata, och då höjde han rösten. Det första vi lyckades urskilja förutom massa mutter var det som upprepades ungefär tjugo gånger under våran "pratstund", ett livligt påstående.

"ALLA blir bögar..!"

Det han ville få ur sig var ungefär "kolla på er! kolla bara.. inga män kommer falla för er! det finns inget femi.. femni... femininnt kvar i kvinnan! eller hur..! det är bara.. jamen det är bara .. ni ska bara bestämma! finns INGET femininnt kvar hos kvinnan längre. ni ska bara ha lika lön - och bara bestämma massa hela tiden!"

När han sa de tre första orden för ungefär tjugonde gången på rad hade vi extremt svårt att hålla oss för garv, och dessutom hade han börjat gestikulera och bli närgången, så vi reste oss upp och gick till andra halvan av tåget.
Där typ dog vi.
När vi var färdiga med det var det någon av oss som till slut kollade sig omkring för att kolla så att vi inte satt oss vid fler feministiskt tänkande uteliggare, och denna person reagerade på mannen som satt småleende och sov i kupén bredvid.
"Titta, det är ju han". Det var våran SOlärare. Kanske inte snubben man förväntar sig att träffa klockan ett på natten på ett tåg från stan. Vi petade lite på honom och han vaknade med ett förvirrat ryck, tog ur hörsnäckorna ur öronen och sa hej för att sedan sätta i dom igen och somna om. Efter en liten stund vaknade han igen och frågade vart vi varit, och om det varit bra, och diskuterade sedan oroliga föräldrar med oss.

Sen skulle vi av på samma station också, så jag fick sällskap en bra bit hem av min SOlärare, klockan halv två på natten. Intressant dag. Med oväntat slut.

Och jag ska se Håkan igen, då ska jag stå längst fram =) Sådeså.