enjulia

Jag stod framför fönstret och såg ut utan att egentligen se något, jag pratade utan att någon hörde. Jag tänkte i poesi... inte i tankar.
 
Min hjärna är urkopplad. Jag kan inte tänka som normala människor. Kan inte planera. Jag skulle ju plugga. Men jag kan inte tänka "i eftermiddag ska jag göra det", och sedan faktiskt göra så.

Jag är så i mig själv just nu, jag vill öppna upp mig lite och ta in världen runtomkring. Men det går inte.

Och jag är bara trött egentligen. Jag lovar.