Massa inlägg ju
"Det är nog bäst att jag drar nu ... Innan jag börjar gråta"
"Gråt inte ... Jag älskar dig"
"...Hejdå"
Jag är sliten. Och jag vill inte vara såhär. Jag har lovat mig själv att sluta vara sån. Jag vill inte gråta. Jag vill skratta och ta för mig av allt som jag har, men jag kan inte. Jag vill inte lägga ut allt jag känner i min blogg heller. Blä på mig.
Praoen är i alla fall bra. Jag börjar tio varje dag, om en halvtimme ska jag alltdå börja dra mig ned mot hamnen och Restaurang Kroken. Det var kanske inte världens mest originella val, och visst försökte folk runt omkring mig få mig att fixa en mer udda praoplats, ("där du kan lära dig mera!") men det blev i alla fall Kroken.
Jag har jobb i köket, med två kockar och en diskare. Jag fixar mest med råvarorna, skär upp saker, och sen häller ned massa mat i burkar.
Inte så roligt när man lyckas skära sönder sig, (har just nu ett vitlöksluktande plåster på vänstra tummen) men i övrigt helt okej måste jag säga. Kockarna är ganska roliga och det är soft att bara lyssna på vad som snackar om. (Och riiktigt bekväma arbetstider. Igår fick jag sluta halv tre för att dom tyckte att jag var duktig, och hade gjort allt jag behövde göra)
Dessutom finns det en sak till som jag uppskattar med köket. Det spelar liksom ingen någon roll hur man ser ut. Jag har fått låna kockarnas jobbkläder (båda är män), och har alltså på mig en alldeles för stor pikétröja och ett par byxor (typ blåställsaktiga) med häng, och ett förkläde. Riktigt skönt att kunna dra på sig någon vad-som-helst på morgonen och veta att det inte kommer spela någon roll alls. (Sitter just nu i ett par jeans, ÅbyT-shirten och en munktröja)
Nu måste jag sluta skriva. Det blev ett riktigt dåligt avslut, ... riktigt dåligt inlägg kanske, jag känner inte att jag är nåt bra på det här med att skriva längre. Det blir bara massa "typ" hela tiden. Kanske borde sluta egentligen... Aja, hejdå på er!