enjulia

Jag vill sätta in en låttext men det får varken jag eller någon annan ut något av egentligen, så jag gör såhär. Jag mår bra. Har på mig mammas morgonrock och har just ätit en för att vara mig stor frukost. Lyssnar på massa musik som gör mig glad även om folk säger att dom inte förstår varför. Och jag börjar inte förrän om en timme. (Min hjärna får visserligen för sig att jag har jättebrottom så fort jag ser på klockan)

På tal om att jag inledde det här inlägget med nåt om en låttext, så var det just sådana som jag och Philip hade börjat diskutera igår när vi gick från Backlura till Mörbyvägen. Om såna som är som historier, och såna som bara är massa metaforer. (Och jag stör mig itne alls på att jag använder ordet metafor utan att egentligen veta vad det betyder) Och om de som är jätteosammanhängande och som man inte fattar någonting av. (och allt) Och då tänkte jag att såna texter skulle nog mina texter bli, om jag satte mig och skrev något att sjunga. För att jag ... Ja, för att vad jag än försöker sätta mig och skriva så blir det bara massa osammanhängande saker. (Och jag som säkerligen skulle kunna bli författare, enligt min lärare i vaddetnuvar fyran till sjuan) 

Aja. Ska nog göra mig i ordning för nu kan jag ju inte skriva på tangentbordet längre, alls.

(Originaltext: Ksa nog gira mig i ird... odrning för nu skan jag ku inte skriva på tangentbordet längre. aöös)

Och som jag sa, drömmen är inte över.