enjulia

Kom precis hem, var glad och kände mig ganska avslappnad eftersom att det är vår ute och jag hade precis varit på promenad med Olivia, Nettis och Jozo. Men så fort jag kommer innanför dörren så börjar pappa prata om skolresan och låter så gnällig och negativ att jag sitter nu med ögonbrynen typ två centimeter nedanför sina normala placeringar. Jag är alltså inte så glad.

Den här dagen startade inte bra. Den började med att pappa kom och sa typ "vi åker om fem minuter", när jag fortfarande låg kvar i sängen. Det betyder typ "hehe, nu sticker jag iväg med bilen så att du kommer för sent till skolan, skyll dig själv som sov tills nu". Jag svarade bara att jag inte skulle med.

Jag började halv nio, det var nationella prov i engelska på förmiddagen. Ytterst uttröttande då jag sovit typ sju timmar och inte ätit någon frukost.
Det blev nya cafeterian på rasten mellan proven och efter att ha fått i sig en fralla, en toast och en banan kändes det bättre på hörförståelsen.

Det var visserligen ovanligt okej mat i skolan - dom hade bestämt sig för att vara snälla och överraska med tacos, men ändå höll sig känslan av att vara smått ledsen över någonting kvar resten av skoldagen.

När vi slutat, det vill säga efter slöjden som är den enda lektionen efter lunch, väntade jag med Nettis och Jozzan på Tjollan vid grindarna till skolgården. Satt och lekte på räcket som när man var liten. Lite roligt.
Sen kom Tjoll i alla fall, och vi påbörjade vår färd mot Kicks. Hon hade nämligen hämtat pengar till en ny foundation och behövde ju en affär att köpa den i. (Jag och mina formuleringar..) Det var trevligt att simma runt i parfymångan på Kicks och testa läpplumpa och brun utan sol från Dior medan Tjollan valde mellan alla 300 foundations.

Efter ett tag hade hon i alla fall valt och betalat och då var det dags för nästa uppdrag. Vi hade fått en mycket intelligent idé och en anledning till att gå till ungdomsmottagningen och hämta kondomer. (Det är roligt, you see) Jozzan ska fira sin pojke Johan i kväll och då tänkte vi att vi kunde ju gå och hämta en laddning kondomer åt honom. (Vi hoppas ju att han under sitt sextonde år ska slippa bli ung pappa)
Så vi började vandra mot den här gatan där ungdomsmottagningen står, men när vi kom fram var det stängt :( Då blev vi så deprimerade att vi gick åt skiljda vägar, Tjollan och Jozzan åt sitt håll och jag och Nettis upp på en gigantisk sten som vi hittade på en grässlätt vid vägkanten. Det var kul.

Nettis: *Ser stenen/klippblocket* Oh! Vi måste upp där!
Julia: Hur ska vi komma upp?
Nettis: Jag vet inte ...

På något sätt kommer vi upp i alla fall.

Nettis: Man känner sig stooor här!
Julia: Hur ska vi komma ned?
Nettis: Jag vet inte ...

På något helt omöjligt sätt kom vi även ned, även om det typ innebar ett skrapmärke på min mage.
Jag vet inte riktigt hur vi alltid hamnar i så konstiga situationer, jag och Jeanette. Jag antar att det beror på att vi är en sån bra kombination, och jag vet inte vem som är dummast av oss - Jeanette som kommer med äventyrliga, blåsta idéer eller jag som går med på dom.

Nu är klockan kvart i fyra och jag funderar på om jag borde äta min middag nu eller i stallet sen. Det är roligt att äta i stallet, speciellt när man inte har något annat att göra, men jag vill äta nu också. Jag är ätig idag. Jag tror att min hjärna omedvetet satsar på en karriär som sumo.

Aja, adios mes ... amis! :)

Och här kommer en bild på mig i egen hög person för att jag
är så snygg med blåst min och läpplumpa som ger mina läppar dubbel size
 och så, förstås,  för att jag har så tråkigt lite bilder i min blogg..



PS. Och för att min munktröja är skön! DS.