En helt vanlig onsdagsmorgon

Det händer att jag är aningen hysterisk. Som nu. Till att börja med, jag vaknade självmant. Klockan halv åtta! (Liksom, va?) Vaknade ur en dröm där jag typ blev uppklådd av Charlies änglar samtidigt som jag insåg att klockan var elva och att jag missat andra dagen i skolan. Inte värt att riskera det liksom. Inte ens för Lucy Liu och Cameron Diaz.

Så jag gick upp, plågade pappa med lite sånt här "hej jag är trött fast jag vet inte om det själv"-snack, letade efter ett par saker som jag senare lade till i min kategoriseringsmapp "Borttappat" (min Marit Bergmanskiva, mitt femämnesblock, mina blåa Björn Borgtrosor, min svarta fodralklänning och osthyveln) och sminkade mig lite.
Efter det hade jag inget att göra, så jag satte på en gammal Greasesoundtrackskiva som dykt upp ur stöket någonstans i arbetsrummet. Så nu, de senaste tjugo minutrarna, har jag roat mig med att dansa runt i huset som en galning i ett par rutiga trosor och en stor fet smutsig munktröja och sjungit med. Riktigt kul. Typ "how low can you go, how low kan you go?"

Det är ett tips för er morgontrött människor där ute. Born to hand-jive oh yeah!



Jag är typ Kenickie. heh. Och när ni ändå kollar vill jag be er
observera att alla killar har matchat skjorta och strumpor! Jättesött.

Kommentarer

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback