Dagen efter allsång på Sågen
Goder afron! (Och det skulle stå afton men det blev bättre med afron. Bättre klang)
En kväll har överlevts både hemifrån min hemliga beundrare och hemifrån Tjollan. Jag och denna hemliga beundrare åt mariekex med choklad- och hasselnötskräm ochkollade på TV tills jag slocknade, mer eller mindre lutad mot hans axel. Fick ett SMS av Tjollzing som frågade om jag möjligtvis hade lust att se på film med henne och några till, och det hade jag. Fick sällskap på vägen, vi hann med ett par samtalsämnen innan det var dags för den hemlige beundraren att vända hem och för mig att invadera ett mörkt Oliviarum. Emma, Jenny, Frida, Lisa och Tjollan var redan där och hade satt igång nån skum film. Jag kommer inte ihåg vad den hette men se inte den, för den var dålig.
Efter att filmen tagit slut gick vi ut och snackade en stund, vi hade ett par intressanta samtal om våra gymnasier. Kul att höra, kul att berätta. Och kul att ses igen, när man knappt setts på hela sommarlovet.
Efter ett tag började vi frysa och då var det dags att pallra sig hemåt, eller, i mitt, Jenny och Fridas fall, cykla. Hemma satt hela familjen uppe i vardagsrummet och snackade om något, men jag avbröt deras samtal med ett par intressanta funderingar jag hade för stunden. (Vart är vår ost? Kan man ha ananas på macka? Varför häller jag chilisås på knäckebrödet?)
Nu ska jag ta mig en dos dataterapi och sen ska jag fylla på sömnförrådet (eller, var lagrar man energi?) med några timmars sömn att sällskapa med den tidigare nattens enda timme. Kul att sova på en luftmadrass som blåser ut sig, under ett bord i kanot och orienteringsklubbens klubbstuga. <- Ironi. Kul att ha lägerskola på Sågen. <- Inte ironi.
Någon gång i livet kanske jag har samlat tillräckligt med mod att berätta exakt vad som hände där på Järflotta, men den dagen är inte idag.
Som sagt, dataterapi. Later.
En kväll har överlevts både hemifrån min hemliga beundrare och hemifrån Tjollan. Jag och denna hemliga beundrare åt mariekex med choklad- och hasselnötskräm ochkollade på TV tills jag slocknade, mer eller mindre lutad mot hans axel. Fick ett SMS av Tjollzing som frågade om jag möjligtvis hade lust att se på film med henne och några till, och det hade jag. Fick sällskap på vägen, vi hann med ett par samtalsämnen innan det var dags för den hemlige beundraren att vända hem och för mig att invadera ett mörkt Oliviarum. Emma, Jenny, Frida, Lisa och Tjollan var redan där och hade satt igång nån skum film. Jag kommer inte ihåg vad den hette men se inte den, för den var dålig.
Efter att filmen tagit slut gick vi ut och snackade en stund, vi hade ett par intressanta samtal om våra gymnasier. Kul att höra, kul att berätta. Och kul att ses igen, när man knappt setts på hela sommarlovet.
Efter ett tag började vi frysa och då var det dags att pallra sig hemåt, eller, i mitt, Jenny och Fridas fall, cykla. Hemma satt hela familjen uppe i vardagsrummet och snackade om något, men jag avbröt deras samtal med ett par intressanta funderingar jag hade för stunden. (Vart är vår ost? Kan man ha ananas på macka? Varför häller jag chilisås på knäckebrödet?)
Nu ska jag ta mig en dos dataterapi och sen ska jag fylla på sömnförrådet (eller, var lagrar man energi?) med några timmars sömn att sällskapa med den tidigare nattens enda timme. Kul att sova på en luftmadrass som blåser ut sig, under ett bord i kanot och orienteringsklubbens klubbstuga. <- Ironi. Kul att ha lägerskola på Sågen. <- Inte ironi.
Någon gång i livet kanske jag har samlat tillräckligt med mod att berätta exakt vad som hände där på Järflotta, men den dagen är inte idag.
Som sagt, dataterapi. Later.
Kommentarer
Postat av: emma
haha sågen var roligt :D <-- inte ironi
Trackback