enjulia

Halloj. Jag sitter här igen, sent. Kanske inte så sent egentligen, men sent för att vara tidigt. Jag känner mig sådär ... Fel. Missförstådd. Jag ska alltid lyssna på alla och ta åt mig alltför mycket. Jag tror att jag är ganska naiv egentligen. Ska alltid tro det bästa om folk och krascha hårt när det visar sig att jag har fel. Folk säger att det är en gåva att kunna tro gott om folk, men ibland känns det som om det är min förbannelse.

Jag kan inte sluta höra det. "What a waste". Är det en waste? Får man inte göra som man vill? Måste man göra som alla andra, måste man följa strömmen? Måste man vara vettig jämt? Jag älskar oss. Jag älskar att vi sitter på skåpen och pratar om svamp och skrattar och rider på varandras ryggar. Och jag älskar att vi har en rosa fondvägg i klassrummet och att det är heltäckningsmatta i körrummet.
Och jag älskar planerna jag gjorde idag. Jag älskar att jag fortfarande tror att dom går att genomföra. Och jag älskar och jag hatar att jag alltid ska ut och vandra i snåren i stället för att trampa in på dom vägar som folk pekar på.