enjulia

Tjo på er. Min första måndag på gymnasiet är avklarad. Jag hade gärna skrivit att det var den första dagen då vi följde vårat schema, men det gjorde vi ju inte riktigt. Gympan första timmen var inställd (tack för att vi fick veta det innan vi släpat oss till skolan och bytt om och grejer) på grund av att våran lärare sprungit iväg på vandring med några teknikare, så vi fick en tre timmars håltimme.

Jag passade på att luncha med två sällskap, först Kalle och Ludwig. Blev så glad, har inte träffat dom på hela sommaren och Kalle ska ändå vara en av mina bästa vänner! Jag babblade i ett, avbröt dom alldeles för många gånger men det är det väl ingen som minns om hundra år, kollade på Lisafilmen (älskar! måste lägga ut den på bloggen någon gång, inte för att någon skulle förstå anledningen till min kärlek, men ändå. Det känns som om jag vill förmedla den så att den når ut till folket) och såg på när dom åt makaroner och köttbullar.

När jag skulle gå ut ur matsalen krockade jag med Emma, som var och typ hämtade mjölk, och jag följde med henne tillbaka till hennes bord där hon satt med Tjollzing och en tjej i deras klass. Jag var så hypad att jag inte kom på tanken att äta, och att jag borde det. När dom ätit färdigt och vi diskuterat slutet på Arn ett tag (Emma var lika upprörd som mig) rörde vi oss mot cafeterian. Där höll vi på att missa Frida och Nettis, men efter att dom ropat på oss ett tag lade vi i alla fall märke till dom och satte oss vid deras bord. Tina kom strax efter och vi spelade blubb, det ägde. Hade saknat dom. (Jag fick inte igenom mitt förslag på ett alternativ till dom uppblåsta kinderna dock)

När Jeanette, Frida och Tina stack iväg ringde jag Philip och frågade vart han var. Min plan var att krascha honom, något som jag gjorde cirka tre minuter senare i estetkorridoren. Han satt och myste i sofforna med några killar i klassen, senare kom några fler och dom började babbla om typ intron och sånt där och jag kände mig inte så jätteextremt delaktig i konversationen, men jag satt i alla fall där i kanske tio minuter, då det var dags för mig att dra till min första lektion.

Så mycket kan man skriva om en lunch. Bara så ni vet.

Nu ska jag gå och äta lunch btw.