Da big day

Så idag är det den stora dagen. Eller nåt.

Det känns ganska jobbigt faktiskt, det borde kännas roligt, jag borde vara upprymd. Jag minns inte hur det kändes sist det var planerat att jag skulle stå på scen. Jag minns att jag krossade en spegel och addade han som skulle bli min första pojkvän på msn. (Ja, det var två år sen ungefär)

Kanske var jag upprymd då. Jag minns att jag skakade ända ned i knäna innan jag skulle upp på scenen.

Nu är jag bara ... Konstig. Det känns inte som om jag ska göra nåt kul i kväll. Känns som om jag ska ha ett viktigt, betygsavgörande prov. Ja, så känns det. Som om jag ska sätta mig och skriva ett G+. Precis så känns det.


Kommentarer

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback