enjulia

Är så trött nu för tiden, ni får hålla till godo med att jag inte skriver så mycket ... Mår inte så bra, det är så mycket, och jag har tappat massa självkänsla... Kanske inte så att det märks, men så att jag känner det själv.

Orkar inte stå för mig själv längre, känns lite som om jag lever i en bubbla. Där bara några kan komma åt mig. Orkar inte se mig själv i spegeln nästan. Vad jag än lägger på huden i ansiktet, hur jag än lägger håret så blir det aldrig rätt. Jag blir aldrig jag. Som jag var.

Och nu låter jag himla deprimerad, det är inte så att jag inte är glad egentligen. Jag lever ett bra liv, har vänner som jag kan vika mig av garv med, en familj som stöttar mig så mycket dom kan och en Philip som peppar mig men också låter mig gömma mig för världen om jag vill.

Jag föddes frisk i ett land som varken har krig, svält eller fattigdom. Jag är mätt och har faktiskt inte så många finnar. Ändå kommer dom, stunderna när jag bara sitter och tynar bort i mig själv. Och bara är... Ingen.