enjulia

Jag vet att det här inte funkar längre. Jag vet att jag inte mår bra av att bry mig så mycket som jag gör, men det är svårt att ändra på när man alltid har varit så. Kolla.

Jag är sexton år gammal. Jag har läst om förintelsen, apartheid och om alldeles för många krig och vapenkonflikter. Ändå går jag fortfarande runt och tror gott om människan. Och tar alltid åt mig alldeles för mycket när jag måste bli besviken. Men jag förstår inte.

Varför ska man vara elak mot en människa som man inte känner? Hur kan man säga en massa elaka saker om någon som inte gjort en ett piss, som bara finns där? Hur klarar man av att totalsåga någon som försöker sitt bästa? Och vem har gett en den idiotiska idén att man har rätt till det?

Jag blir faktiskt skitledsen. Och besviken. Folk tror att man kan gå och säga massa saker om andra hit och dit, att det är något som är ett alternativ till underhållning. När jag tänker på att vissa känner sig nöjda med sig själva över att göra det mår jag illa. Jag blir verkligen skitledsen. Och jag skriver som en kratta, men jag är verkligen skitledsen nu. Orkar inte med människan.
Och jag vet att jag låter som nån som försöker vara djup, men det här är inte djupt över huvud taget, det är typ lika djupt som periodiska systemet. Det jag säger nu tycker jag är självklart. Enligt mig finns inga alternativ till att vara snäll och visa hänsyn mot andra. Även om de inte hör vad man säger. Även om man inte tycker om deras stil, utseende eller personlighet.  

Det hör till respekt. Det hör till att vara människa.