enjulia

Jag har klippt mig. Och inte själv framför spegeln, utan hos en frisör. Jag har bekämpat min frisörskräck och gått till en frisör.

Jag vet inte hur det blev riktigt. Jag har inte bestämt mig för om jag är nöjd eller jättemissnöjd än. Jag är hungrig och då reagerar man ju lite som man gör. (Jag höll nyss på att slå sönder tangentbordet för att det inte fanns någon transponering på Watch over me på chordie utan barréackord)
Dessutom, när jag alldeles nyss precis lyckats bli en aning nöjd kommer pappa. Först kommenterar han inte alls. Jag säger "heeeeej?" och då säger han "jaså", varpå jag säger "jag har klippt mig! Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, det blev lite mer som en gardin, men aa". Mannen säger "jaså, så du blev missnöjd". Det sa jag inte ens! Den idiotiska delen av min hjärna tolkar direkt det faktum att han trodde att jag var missnöjd som ett tecken på att han tycker att jag borde det, och fnyser lite och blir lite osäker. Sedan säger min pappa att jag ser ut som Cher. Cher! Herregud, den mannen är inte bra på kvinnans psyke. (När en tjej har klippt sig så är det alltid snyggt, såvida det inte är en frisyr som går att fixa till med några enkla klipp, eller är så ful att man, för dennes eget bästa, bör be personen i fråga att de kommande månaderna bära solhatt in public)

Jag blev sur. Nu ska jag tröstäta. Adios.