Jag är lat och har dåligt självförtroende. Har jag sagt att jag är väldigt kreativ?
Idag berättade pappa om någon artikel han hade läst där de hade intervjuat olika personer om deras musiksmak och personlighet, där de hade framställt hur man var som person beroende på vilken musikstil man hade. Man hade bland annat kommit fram till att de som lyssnar på klassisk musik och de som lyssnar på hårdrock är väldigt lika som personer och att indiepopare var lata, hade dåligt självförtroende och själva ansåg sig själva som kreativa. (Huruvida omgivningen såg dem kom han inte ihåg att det stod något om)
Great. Visst kan man kanske komma fram till att musikstilen ibland säger en del om en som person, men ja. Jag tror inte att alla som lyssnar på Babyshambles, Iron and Wine och Frightened Rabbit är lata, så att säga.
Jag har varit sjuk i drygt en vecka idag. Funderar fortfarande över hur jag ska göra i morgon.
I nian kunde jag överdriva den grad av dåligt-mående jag kände för att jag hellre satt hemma och glodde in i väggen än att gå till orangea korridorer och sitta av timmar framför skolbänkar med repor och röda randade skrivhäften. Jag hade ändå lätt att ta igen. (Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde klara mina betyg med den närvaro jag hade i åttan och nian)
Men nu är det inte så längre, jag vill verkligen gå till skolan. Jag vill inte missa någon timme där. Jag vill inte missa matten eller historian, kören eller ensemblen. Och jag vill inte missa de där privata lektionerna som jag hittills inte haft, men jag står inför ett dilemma.
Jag har varit sjuk sedan förra torsdagen. Jag var hemma fredag och måndag, och om jag var på bättringsvägen på tisdagen eller bara inte stod ut med att vara hemma längre kommer jag inte ihåg, men jag gick i alla fall till skolan och två dagar senare var jag ordentligt dålig igen. Hela helgen har jag varit igenkorkad i hela huvudet och i morse när jag vaknade ville jag inte gå ur sängen, och hade antagligen inte heller gjort det om det inte varit för Philip som låg bredvid och buffade på mig.
Om jag går till skolan missar jag inte några lektioner och ingen tid med klassen, men jag kan inte sjunga på varken solosången eller kören. Om jag stannar hemma, har på mig ullsockor och fleecekläder, dricker varm mjölk med honung och mirakeldrycken à la operasångerskan och bara vilar ut mig, kanske jag kan bli av med den här envisa åkomman en gång för alla. Kanske kan jag passa på att skjuta ifrån resten av klassen i matten också, och knåpa lite på historiearbetet.
Alla hittills (mamma, pappa, Karin) röstar för att jag går till skolan i morgon. Jag är tveksam. Gaah.