enjulia

Alltså shit. Jag kom precis hem från filmkväll hos Johanna. Vi såg på skräckfilm. Great. Sen när filmen är slut klockan fem i tolv inser jag att jag kommer att få gå hem själv.

Jag gör hundögon på alla i min omgivning.

Alla ska ta tåget och mitt hus ligger åt andra hållet.

Jag går hem.

Själv.

Förstår ni? Det var inte kul. Jag ringer typ hela Nynäshamns befolkning för att ha någon att prata med men ingen svarar. Till slut svarar en sömnig Lisa och hon får stå ut med mig de fem minuter det tog att gå sträckan som annars borde ta tio.

Nu ligger jag i sängen och lugnar mig. Dataterapi, funkar alltid.

Se aldrig skräckfilm, barn.