Varning för obehaglig, lätt skämd läsning

Det är lördag. Samtidigt som resterande familjemedlemmar är på väg hit med ett flyttlass från Skrapan sitter jag här, finslipar på min låtlista och äter lätt illamående på en Pasta Alfredo.

Pasta Alfredo innebär alltid ett lätt illamående för mig. Inte bara rätten, det kan räcka med att höra namnet. Ibland när det händer börjar jag fundera på varför, men jag kommer snabbt på det.

Jag gick i sjuan. Varje fredag hade jag ridlektion vid sex-sjutiden och tyckte att det kändes ju onödigt att gå hem mellan skolan och stallet. Jag hade därför alltid med mig en ICApåse med ridkläder och en djupfryst Findusfärdigrätt till skolan på fredagarna. Påsen tryckte jag in i mitt minimala skåp på morgonen, någon bättre lösning fanns inte och det gjorde ju inte såå mycket att maten tinade lite.

En fredag började jag känna mig illamående och gick hem efter lunch, och min tanklöshet resulterade i att ICApåsen låg kvar i skåpet.

Denna fredag innehöll den en Pasta Alfredo.

När jag sedan kom till skolan på måndagen efter två dagars helg såg jag påsen i skåpet och tänkte väl något i stil med "vad bra att jag har kvar kläderna, då kan jag åka till stallet med Jeanette och Olivia i eftermiddag i stället". Skolan slutade och jag tog påsen på pakethållaren och cyklade hem till Jeanette, där vi brukade inta våra djupfrysta eller nudelartade middagar innan vi drog oss vidare till stallet.

Det var väl någonstans där i Jeanettes kök som jag kom på det.

Oj.

Min Pasta Alfredo.

Snabbt rev jag ur textilerna ur påsen och ja. Den hade läckt. Påsens undre del var täckt av en delvis stelnad, delvis rinnig, skuren smet. Mina ridkläder. Allt.

Och som alla som någon gång ätit en Pasta Alfredo vet så har den redan i fräscht skick en ganska stark, sur och ostig lukt.

Jag tror att det luktade surt i Jeanettes kök en vecka efteråt. Och min mamma var inte så glad när hon fick ta hand om kläderna, som var i grovt saneringsbehov. 

Och i efterhand, tror ni att mina vänner lät mig glömma denna ganska otäcka, motbjudande upplevelsen?

Nej.

Det är Jeanette och Olivia vi snackar om.

Jag är plötsligt inte så hungrig längre. Av någon anledning.

Kommentarer

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback