enjulia

Mamma knackar på min dörr för tredje gången denhär halvtimmen och öppnar innan jag hunnit svara. Jag kastar en otålig blick på den som stört min dvala och durkslaget i hennes hand. Hon verkar inte ha någon brådska att framföra sitt budskap, vad det nu kan tänkas vara, utan tar sig tid att med durkslaget i högsta hugg svänga sina lurviga där på tröskeln. Till musiken jag lyssnar på.

Efter någon halv minuts rytmiska rörelser med köksföremålet viftandes under min uppsyn framför hon något snabbt meddelande angående lunchen.

Jag tror att jag lägger till en detalj till mitt nya rum.

Ett lås.