Duschsångerska, operatant eller städtant?
Efter en perfekt morgon har jag varit på gymmet och sedan duschat. Ibland äger det att duscha alltså. Mamma och pappa var ute och gick så jag kunde sjunga hålla enmanskonsert med duschslangen som mic och det gråa kaklet som dansgolv. Jag älskar badrummet i källaren. Det är ju som en enda stor fet resonanslåda.
Jag är dock förvånad över att bastudörren inte sprack när jag tog mina riktigt fräna countrygnälltoner eller när jag lekte operatant.
Jag är faktiskt jättebra på opera. Fråga min klass. Vi var på besök på Operan i höstas, såg nån föreställning med sju år långa akter och sju år långa pauser. Under en av dessa pauser, när jag och några till lagt oss i en fet, slapp hög på heltäckningsmattan i rummet där vi väntade, drog jag i tristess upp rösten i halsgropen och gjorde ett operaskri. Det var fullkomligt perfekt, alla i hela rummet stannade till, började se sig omkring och nån utbrast "vem FAN var det där?!"
Sen dess har jag faktiskt funderat ganska mycket på det där med att börja jobba på Operan. (Okej, jag måste bara kontrollera att ni kunde urskilja ironin i det där)
I vilket fall som helst. Jag borde kanske städa mitt rum nu. Olivia och Lisis ska sova här i natt och även om jag har vant mig vid det vid det här laget vill dom nog inte sova under två lager av kläder.