Gröten.
Goder morgon, och välkommen till en ny, strålande dag. Det är alltid lovande när man är uppe före solen, och den ytterligare vetskapen om att första timmen är textkommunikation övertygar mig om att idag - jaa, just idag, kommer det att uträttas stora ting i mitt liv.
Jag låg och vred mig till klockan tre i natt. Det var varmt och täcket var knöligt och jag har rubbat min alltid-sova-på-höger-öravana (varför är en lång historia som bottnar sig i att mitt hår pekar åt höger i topparna) så jag lyckades inte somna hur hårt jag än försökte.
Men en sak som är bra med mig är att jag kan vara uppe hur länge som helst utan att min hjärnkapacitet får ta stryk dagen efter. Ett exempel på det var en händelse som utspelade sig vid matbordet för ungefär tjugo minuter sen.
Jag sitter med håret lite åt varje håll och tittar apatiskt gröten som pappa ställt fram åt mig. Han skjuter lite morgonstressat fram hallonsylten, mjölken och sockret mot mig och jag glor på dom i ett ögonblick. Sen hajar jag till.
Jag: Äter du SOCKER på havregrynsgröten?!
Pappa kollar lite oförstående upp på mig, som ser ut som om jag halkat över en smutsig hemlighet som jag kan tjäna en oanständig summa pengar på.
Han: Ja..?
Jag: HAHA! Man kan ju inte ha socker på gröten! Här sitter du och äter gröt och alla tror att du är nyttig, och så har du SOCKER på! Ha!
Det sista uttalas i ett triumferande mummel, mest för mig själv. Pappa tittar oförstående på mig i några ögonblick, sen sänker han blicken med en min som sa "jaja". Nöjd drar jag tag i sockerkaret och börjar hälla upp socker på min gröt.
Jaa. Det gör jag.
Det är så bra att min hjärnkapacitet inte påverkas av hur mycket sömn jag får.
Nog om det. Jag sitter och lyssnar på The Kooks på Spotify. The Kooks är bra. Spotify äger. Låten jag lyssnar på nu heter Sway. Sway med The Kooks och inte med The Perishers. Konstigt. Men bra.
Jag känner att jag skriver väldigt sofistikerat just nu. Som sagt, hjärnkapaciteten. Ska nog gå nu. Hej!