enjulia

Jag, Jeanette och Olivia var på väg till tåget igår, och Olivia började nynna lite på You don't know what love is. Jag hängde på med ett lite dröjande, avslutande "you don't know what loove iiiiiiiz" och sen ryter alla tre till "YOU JUST DO AS YOU'RE TOLD!" i en ofattbart hög ljudvolym som ekar lite fram och tillbaka mellan höghusen på Backlura och Shellmacken.

En sekund var det helt tyst i hela nickstadalen. Människor på hela perrongen vände sig om och glodde på oss, gubben med käpp som gick framför oss vände sig om och såg ut att tro att vi var nån slags terrorister och att han ställts inför hotet om en plötslig död.

Ibland känner man lite sådär som vaktmästaren på min gamla skola sa till mig en gång, "ibland är det bättre att hålla tyst". (Det var den gången strax efter att jag utbrustit "men det där är väl inte bioduken? Bioduken är ju svart!" när vi höll på att plocka ned scenen på Vågen)

Nu undrar ni varför jag sitter och skriver världens mest ointressanta grej i min blogg. Jag har svaret.

Jag har textkommunikation.

See ya!