Detdär med små tillbehör

Klockan är nio torsdagen den andra juli på sommarlovet. Mitt mobilalarm drar igång Tro och Tvivel på en lite överambitiös volym (hade jag verkligen sovit hade jag antagligen stängt av den innan jag ens hunnit reflektera över varför den satt igång) men jag är redan vaken i färd med att ta tag i dagens första utmanande problem.

Det är så att jag har en grej för mig att jag går runt och ställer husets alla gitarrer i enligt min pappa olämpliga vinklar på ännu olämplingare ställen. Snäll och pedantisk som han är min far går han alltid och ställer tillbaka dessa gitarrer i sina ställ, vilket skapar problem för mig eftersom att jag fungerar så att TROTS att jag ofta lägger ifrån mig mina prylar på helt random ställen vet jag för det mesta vart dom är. I alla fall när det gäller större saker i alla fall, som stora kläder. Eller väskor, eller gitarrer.

En annan sak är det med lite mindre saker. Som capon och stämmare, till exempel. Dom brukar jag hålla reda på genom att lägga i anslutning till den ifrånställda gitarren.

Ser ni mitt problem? MITT CAPO ÄR BORTA!

:((((((((((((((((((((((((((((((((((((

(Jag vet att det är grymt ostylish att ha smileys i blogginlägg men det fanns inget annat sätt att beskriva den starka känslan av obegränsad saknad)

Nu till något som vi kanske borde ha börjat med att diskutera. Vad gör jag vaken över huvud taget? Och hur kommer det sig att jag både tvättat ansiktet och ätit frukost fastän klockan bara är nio?

Faktum är att det inte finns något vettigt svar på den frågan, förutom "jag vaknade automatiskt". Men hur otroligt låter inte det? Det är nog bäst att inte berätta det för någon, dom skulle tro att jag ljög.


Min favoritställning och pappas hatställning gestaltat av
hans vinröda Norman och min Fender Catalina.

Kommentarer

Kommentera:

Jag heter:
Kom ihåg mig

MSN:

URL:

Min kommentar:

Trackback