enjulia

Jag är hemma idag, så går det när man tar i för mycket. Jag förstår inte varför jag inte kan ta det lite lugnare på jobbet, det är ju inte så att jag får mer pengar för att jag kör hårt och gör mycket. Det är inte så att jag kommer få göra något roligare när jag är klar.

Igår stod jag i alla fall hela dagen på ridbanan i stekande sol och skrubbade och skrapade staket i bikini. Ni ska se min bränna på ryggen, den är inte ens rolig. Jag hade brottarlinne dagen innan ...

Men det är inte bara den enda fysiska konsekvensen av jobbet. Jag har träningsvärk. Är inte det ganska konstigt? Man ska inte få träningsvärk av att jobba. Men jo. På baksidan av benen, och mellan tummen och pekfingret. Hallå, har man ens en muskel där?

Jag trivs i alla fall helt okej på jobbet. Även om det börjar klockan sju, och även om jag måste cykla genom hela stan och lite till för att ta mig dit och hem. Även om det är så jobbigt att jag däckar i sängen klockan sex och sover hela natten.

Alltså, vet ni. Jag är helt borta i huvudet. Om någon skulle komma hit skulle den förstå, jag är som när jag läste om tidsskillnader, om du kommer ihåg, Jeanette. Sitter bara och glor. No simultankapacitet. Skulle kunna somna här och nu, nedhasad i soffan med fötterna på bordet.

Och det är precis så pigg jag är. Och det är precis med den kapaciteten som detta inlägg är skrivet. Hoppas att ni hade kul!